Ja nu var det ett par dagar sen jag skrev, det har som vanligt varit mycket och inte mycket. Det är första veckan med de rutiner vi kommer ha fram till Skruttan är född och min hjärna analyserar varje liten sak jag gör för att få det så bra som möjligt för både mig men också för familjen.
Det måste vara oerhört jobbigt för Jonas att ha en sådan fru egentligen. Jag kan ta dagen som den kommer, men nu när vi är på väg in i en livsförändring så vet åtminstone jag att det finns saker vi kan och måste förbättra. Här kommer en lista på allt jag funderar på nuförtiden:
- Rutinerna kring småbarnen. Väckning, läggning, måltider.
- Potträning av främst Gabriel, Mikael får gärna sitta på pottan han också.
- Ekonomin. Jag har absolut ingen aning om hur mycket pengar vi har och inte har. Vad har vi för räkningar och så vidare.
- Min hälsa. Graviddiabetes. Övervikt. Snart förlossning. Vad händer efteråt?
- Rutiner kring Lucas. Städning, Hygien. Mat.
Det är väl detta som främst rullar i mitt huvud för stunden. Men varje fråga är så komplex, det finns inget ja eller nej, bra eller dåligt, så här gör vi och så här gör vi inte. Det går att vrida på det i evigheter.
För att ta exemplet kring barnens rutiner. Om de själva inte vaknat så väcker jag dem vid 07.00 ungefär. Tror jag behövt väcka Mikael en gång, annars är de vakna vid den tiden. Vi tog bort skötbordet som stod på mellanplan för någon vecka sen, så numera gör jag alltid iordning barnen på övervåningen. Byter från pyjamas och blöt blöja till en torr blöja och dagens outfit. Här borde jag egentligen köra dagens första potträning men jag glömmer alltid det. Det är oftast lite stressigt på morgonen, Gabriel vill klättra i badkaret och sådana saker så det blir liksom inte att jag gör det. Jag kommer istället på det när jag står på den andra toaletten och borstar tänderna på grabbarna efter frukost.
Frukost serveras vid 07.30. Det är samma tid som förskolan. Då har de rutinen inne liksom. Jonas å andra sidan väljer ju att ge barnen direkt när de vaknar, vilket gör att de ibland äter redan klockan 06.00 vilket inte är okej. Visst, vaknar de så tidigt kan de få en smörgås eller något men inte äta riktig frukost! Då blir ju alla tider för resten av dagen väldigt fel. Jag försöker förklara det här för Jonas men han svarar bara med att de hänger ju på kylskåpet. Men det enkla svaret på det är ju då att sätta sig och läsa en bok eller något så de kommer ifrån köket. Jag lyckas alltid, konstigt att han inte gör det.
Tisdag-torsdag är barnen numera på förskolan mellan klockan 09.00-14.00. Jonas hjälpte mig med grabbarna i tisdags och idag hjälpte mormor mig. Imorgon blir det mormor igen eftersom Jonas jobbar och då sover när det är dags för grabbarna att köras till föris. Resten av dagarna är de hemma och jag behöver lägga upp en plan vad gäller deras måltider. Här hjälper Jonas inte till någonting. Han har inte koll förrän det är den dagen de ska äta och han står då och kliar sig i huvudet och frågar just vad de ska äta. Så det hamnar på mitt bord helt och hållet. Visst jag kan ta den smällen, men det känns som att Jonas skiter i vilket. Det kan vi väl bestämma fem minuter innan vad de ska äta typ. Visst de kan vi, om han vill hämta mat varje gång eftersom vi måste ha mat hemma som går att laga tänker jag.
Barnen har ju en tendens av att bli galna när man börjar stöka i köket. Det är precis som att de alltid är hungriga trots att de äter som hästar. Alltså jag överdriver verkligen inte, de äter sådana enorma mängder mat för att vara så små. Visst alla måltider äter de inte lika mycket vid, men de äter bra mycket mer än jag förväntat mig, vilket är superbra. Jag älskar att de är matglada så jag slipper ha fler barn (för tillfället) som är petiga som Lucas.
Men deras rutiner tänker jag mycket på. Fredag-måndag vill jag ju kunna aktivera dem så mycket jag bara kan. Om vädret inte slår om nu, kan vi förhoppningsvis ta en promenad varje dag så de får chansen att springa av sig och kanske vara i lekparken eller något. De behöver det för att utmanas lite. Jag kan inte ju inte gå med dem själv, då sticker de ju oftast åt olika håll när vi går, och vi går bredvid en väg. Likaså sedan när vi ska gå hem, Gabriel vill ju inte gå hem igen. Han vill vara ute och leka och leka och leka. Också underbart att han faktiskt vill vara ute, men vi andra behöver kommer hem lite då och då känner jag.
Min hälsa är inte den bästa. Jag är överviktig. Blev det redan när jag var gravid med Gabriel. Eller ja enligt BMI var jag nog lätt överviktig innan det med, men nu är det för mycket helt enkelt. Jag orkar ingenting längre. Att gå i trappen är som att bestiga ett berg varje gång. Fruktansvärt. Vet ju att det beror på graviditeten också, jag blir mer flåsig för mina lungor får ju inte tillräckligt med utrymme nu. Men jag tycker det är jobbigt även när jag inte är gravid. Hur ska jag göra för att gå ner alltsammans? Inget har fungerat tidigare. Det enda som fungerade var LCHF. Men det funkar inte när man har 3 småbarn som ska äta från hela kostcirkeln, och med tanke på dagens priser blir det också svårt. Hade det bara varit jag, Jonas och Lucas hade det inte varit så jobbigt. Lucas äter ju i princip ingenting så den kostnaden är inte så stor. All mat jag lagar till mig var LCHF och Jonas åt allting. Men när jag hade zucchini som pasta, då hade han vanliga makaroner. Om det bara är han som får dessa extra grejer så blir det inte så mycket mer man måste köpa hem, men när det är tre barn som växer så blir det en annan kostnadsfråga…
Så hur ska jag göra? Ingen aning. Jag oroar mig lite för det här, har lite ångest och sådär. Vill inte vara så överviktig som jag är och jag vill må bra för att kunna vara med mina barn. Jag hoppas att jag kommer till någon form av insikt när Skruttan väl är född. Får se vad kroppen orkar helt enkelt.
Lucas och hans rutiner är ganska fasta. Det går ganska bra om jag ska vara ärlig. Måndagar är det dusch som gäller och på kvällen skytte. På tisdagen eller onsdagen ska han städa sitt rum. Detta är andra veckan som han faktiskt gör det så än så länge fungerar det. Han gör ju inte allt han ska riktigt, plockar inte ihop utan skyfflar bara det vidare och sådär, men det kommer förhoppningsvis. Torsdagar är det dusch och skytte igen. Han har inte så mycket rutiner helt enkelt och det fungerar bäst så här nu.
Men mina tankar snurrar. Tror det är nu inför Skruttans ankomst. Igår trodde jag nästan det var på gång. Jag hade så ont i ryggen och i magen så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Tänkte att nu startar det, på tok för tidigt! Men jag är ju mentalt förberedd på att det blir för tidigt igen. Men jag hoppas att hon stannar där hon är ett par veckor till, även om det är tungt. Hur som helst, jag började härja med Jonas på jobbet om hur ska jag ringa honom och sådär. Med Gabriel fick jag ringa via messenger för han har wifi men inte vanlig täckning. Med Mikael var jag ju redan inlagd och han kom upp när jag ringde. Nu kan det ju återigen bli när han är på jobbet. Så det började jag fundera på.
Och nu ikväll fick jag världens chock. Och jag blev så irriterad! Jag tittade på våra konton lite snabbt. Min mor frågade mig om ett konto som hon hade. När jag köpte min bil så satte jag över pengar till henne som hon skulle hålla i åt mig. Jag ville verkligen inte ha chansen att använda dessa pengar till något annat än min bil, så därför satte jag över till henne. Jag kände mig själv och visste att behövde jag pengar så hade jag tagit av dem om jag haft tillgång till dem. Hur som helst, när vi pratade konton så började vi diskutera. Och jag är inne och kolla vårt gemensamma sparkonto och fick en sådan chock. Inte över summan som fanns, snarare över varför det fanns så märkliga uttag. Inget konstigt egentligen, men det är inget vi ska använda dessa pengar till.
För att ge lite bakgrundshistoria – när vi köpte huset sa jag att vi ska ha två konton gemensamt – ett för räkningar och ett för sparande. Det för räkningar ska vi sätta in en viss summa på varje månad, låt oss säger 5000kr var. Det ska täcka amortering, el/vatten/fiber/sopor, gärna våra försäkringar och allt sådan vi skulle dela på. Så i början satte vi in den summan var och hade pengar kvar där varje månad. Jonas tyckte sen att när vi hade typ 15 000 kr där och fortsatte sätta in lika mycket varje månad, kunde sluta sätta in pengar. Varför sa jag. Han undrade varför vi skulle ha massor av pengar där. I mitt huvud då var det ju bra att ha en budget. Vem vet vad som händer. Jag kanske inte får ha kvar jobbet eller vi får en oväntad avgift någonstans. Men nej det behövde vi minsann inte tänka på. När jag sen blev gravid och gick på föräldrapeng och allt sådant, ja då slutade jag sätta in pengar. Jag fick ju inte ut så mycket varje månad menar jag. Det andra konto – sparkontot, var från början tänkt som ett renoveringskonto. Där skulle vi sätta in en viss summa varje månad, vi säger 2000kr var. När vi sen hade tillräckligt med pengar för att göra om exempelvis köket, hade vi dessa pengar att ta av. Det här kontot skulle aldrig tömmas, det skulle alltid finnas minst 10 000 kr ifall något gick sönder så vi kunde betala för ny kyl eller något sådant.
Dessa tankar hade jag innan vi köpte huset och innan jag visste att Jonas ville ha barn trots allt. Det sparkontot används till allt möjligt idag – inköp av färg, golv, tapet och sådant till renoveringar av sovrummen bland annat. Och det är ju helt rätt. Det har även blivit inköp av barnvagnar och sådana saker vilket jag också tycker är helt rätt. Det är större utgifter helt enkelt. Men vad såg jag idag då? Jo när Jonas ville köpa våtservetter senast, vi köper alltid ett storpack för 299 kr så har vi för ett tag framöver, ja då har han tagit dessa pengar från sparkontot! Varför? Det finns absolut ingen mening med att betala våtservetterna med sparkontot. Det är en löpande utgift man har som småbarnsförälder så det ska man ta från det vanliga kontot. Eftersom jag upptäckte detta när han var på jobbet skrev jag ett argt SMS och frågade varför och sa att då kan jag ju kolla hur många paket jag handlat på maxi och ta tillbaka den summan. Han sa bara ”gör det”.
Jonas har inte fattat det här med vad sparkontot ska gå till .Det ska absolut inte gå till förbrukningsvaror, det ska gå till större inköp som inte alltid händer. De nya möblerna tog vi från sparkontot. Det är en korrekt utgift. Om vi ska köpa en stol till Mikael så är det en utgift vi kan ta därifrån men har vi pengar över när månaden är slut så kan man lika gärna ta av dessa och låta sparkontot växa. Men att köpa våtservetter är fasiken inget man betalar med från sparkontot.
Vi kommer ju aldrig få ihop någon bra budget om han hela tiden ska ta sådana här småsaker från sparkontot. Han har inte fattat vad det är som gäller helt enkelt. Så nu till slutet av veckan ska vi gå igenom vår ekonomi sa jag. Jag vill veta vad vi har för inkomster och vad vi har för utgifter, det gäller oss allesammans. Det finns garanterat grejer vi kan dra in på. Nu säger jag som alltid, vi har det inte dåligt ställt, men jag börjar ju undra hur ekonomin ser ut när han tar sådana små grejer från ett sparkonto. Så allt ska gås igenom, vad dras för huset och allt sådant varje månad? Vad kostar bilen? Försäkringar som dras från mitt konto? Matkostnader? Nöjen? Allt ska gås igenom och skrivas ner. Jag vet exempelvis en sak som säkert står och kostar pengar som vi hade kunnat säga upp för flera månader sen – HBO. Vi har inte tittat på något där på evigheter. Men Jonas är så jäkla trög rent ut sagt så han säger inte upp sådana saker, han låter det vara för det han vill titta på kommer nog snart. Well, jag har hört det i flera månader…
Så nuförtiden tänker jag mycket. Men det har ju och göra med att Skruttan snart kommer. Det blir en stor omställning.
