Igår kom Lucas hem. Det blev som många gånger väldigt tråkigt. Han började på om hur det är skolans fel att han inte får vara mer hos sin pappa. Here we go again tänkte jag, andades djupt och började diskutera.
Nej det är verkligen inte skolans fel. Men jo det var det ju enligt Lucas. Nej det är det inte. Pappa har valt att du bara ska komma varannan helg, punkt. Det är inte skolans fel. Ja men jag måste ju in till den så då kan jag ju inte vara kvar där. Det kan du visst, du har rätt att åka buss om det är så att du bor även hos din pappa. Och så kom en lång förklaring om hur det funkar hit och dit.
Lucas ska ha rätt att åka skolskjuts om föräldrar bor på olika platser. Men hans biologiska pappa har aldrig sagt att han vill att Lucas ska vara där ute mer än vad han är just nu. Och jag har ingen aning om ifall Lucas frågar där ute om han får vara fler dagar eller varför han bara är på helgen. Jag har ingen aning om ifall de då svarar att det är för att du går i skolan. Jag vet inte, men jag kan tänka mig det. Det är liksom lättare att säga halva sanningen än hela.
Vi har ju upplevelsen av att de tar inga strider, Lucas får som han vill i det mesta och de förklarar bara halvvägs i allting. Ta till exempel det här med skolan. Lucas fick av någon anledning veta av sin pappa att han minsann inte gått på gymnasiet och han har ju lyckats få jobb. Absolut det stämmer, men det hans pappa nu inte vet (eftersom han aldrig frågar), är att Lucas är skoltrött och har varit det sen typ tredje klass. Och att då bara berätta att man inte gått gymnasiet men ändå fått jobb, ja det räcker enligt honom. Att man få bra mycket sämre lön innan man fyller 18 år, att man inte lika lätt får arbete och så många andra nackdelar som finns, nej det behöver man ju inte berätta. Det är ju jobbigt att ta den diskussionen. Istället fick vi sitta här hemma och förklara att man får inga pengar om man inte går i skolan, då måste man jobba. Men när man är under 18 år får man inte tjäna lika mycket pengar och man får inte göra alla arbetsuppgifter. På vissa arbetsplatser får man heller inte jobba efter vissa klockslag vilket gör att man kanske inte får jobbet och så vidare. Om man väljer att gå klart gymnasiet så kanske man kan söka till ett jobb man faktiskt vill jobba med, inte bara ta ett som man inte trivs med. Lucas var både arg och irriterad flera gånger under denna diskussion som vi fick ta, för hans pappa gjorde det bekvämt för sig.
För ett par veckor sen blev Lucas sugen på att faktiskt gå gymnasiet. Vi hittade ett som skulle passa honom och som inte var allt för svårt att komma in på. Men nu är ju dessa tankar som bortblåsta. Eftersom skolan är skit och inte låter honom träffa sin pappa mer, ja då kan man ju skita i den och börja jobba istället på något skitjobb. Denna inställning har han alltid när han kommer hem.
Så idag fick jag nog. Jag skrev än en gång ett långt meddelande till hans pappa, det stod ungefär så här:
Hej, nu är det dags för dig att förklara för Lucas varför han inte är oftare hos dig. Igår satt han en god stund och sa att skolan är skit eftersom den hindrar honom från att vara kvar längre hos dig. Som både du och jag vet är det inte skolan som sätter käppar i hjulet för det finns skolskjuts att ansöka om, men i hans värld är det så här det är. Vi har aldrig diskuterat hur det ska se ut framåt men jag har sagt tidigare att han får vara mer tid för oss. Vill du inte ha en hel vecka kan man alltid förlänga med ett par dagar. Nu är det ju inget lätt beslut och det är mycket som ska till, skolskjuts ska få OK, du måste tänka på att han äter frukost och något bra mellanmål efter skolan. Det är viktigt att Lucas vet att han kanske får gå upp väldigt tidigt för bussen anpassas ju inte efter när han börjar skolan utan efter när de har möjlighet att hämta.
När vi ändå pratar om ämnet så har Lucas även undrat varför han bara är någon dag extra vid sommarlov och jullov. Det är flera i klassen som har skilda föräldrar och att de då ibland har längre perioder hos den ena föräldern på en gång, än att hela tiden köra samma. Eller som nu vid sportlovet, då undrar han varför han inte får vara fler dagar när han faktiskt är ledig. Än en gång är detta inget vi diskuterat utan jag säger det till dig nu att det är ok för oss och så får du ta diskussionen om varför han får eller inte får eftersom det är ditt val.
Typ detta skrev jag eller väldigt snarlikt. För Lucas fyller 13 år. Han börjar undra varför det är si och så, varför han bor hos oss och inte hos pappa. Men eftersom det inte är vi som säger nej, så är det inte vi som ska ta diskussionerna, det är ju den som säger nej som får ta det, eller?
Det ska bli spännande och se vad hans pappa kommer fram till. Jag tror ju inte att det kommer bli mer tid. Han jobbar ju så hur ska han kunna ha Lucas hemma hos sig? Att vi också jobbar och har valt att ta ledigt, antingen semester eller obetalt, har han aldrig insett för han vet inte hur det fungerar. Att jag gjorde av med alla föräldradagar direkt och sen fått ta ledigt och ta in hjälp och krånglat massor när det inte fungerat. Men eftersom han aldrig frågar något, får han heller aldrig veta något. Jag sa när den här charaden som jag kallar den började, vill du ha information får du fråga om den. Jag kommer inte berätta allt hela tiden, du måste bevisa att du faktiskt vill det här för jag litar inte en sekund på att du vill ge dig in i detta fullhjärtat. Detta sa jag för kanske 6-7 år sen när allt det här började, jag har fortfarande inte fått en enda fråga om någonting. Inga egna initiativ eller något därifrån. Så hur seriös kan man vara…?
