Igår när jag åkte hem från Jönköping plingade min telefon flera gånger. Det första var ett SMS om att jag blivit bokad för ett flerpartssamtal nästa måndag. Visste direkt att det var från specialistmödravården. De har alltid ett samtal med flera som blivit bekräftade med graviddiabetes. Det andra SMSet var inte lika självklart för det var från rehabiliteringscentrum. Men jag har alltså fått ett videosamtal inbokat med en dietist. Det fick jag inte förra gången. Det var pandemi och då kunde man inte ha några besök. Men då erbjöd de heller inte videosamtal. Vad saken handlade om, som de inte gick ut med för sådant får man ju inte säga, var att de inte hade tillräckligt med personal. Så min kalender fylls på mer och mer kan man säga.
Jag läste även min journal igår. Blev aningen sur. Läkaren som jag tyckte var kanon har ju inte fattat mig rätt. Han har skrivit att jag känt av sammandragningar i en vecka! What? Det sa jag aldrig, jag sa att jag har haft till och från en längre tid. Så gjorde han sina beslut om att inte sjukskriva mig och sådär av att jag bara känt av det i en vecka? Hade han tänkt annorlunda om jag sagt att det pågått i flera veckor? Han nämnde heller inte om den här tryckande känslan jag har på en punkt strax under gravidmagen.
Ja vad ska man säga? Nästa vecka ska jag börja gå till och från förskolan tre dagar i veckan, två gånger per dag. Innan jag ens går iväg ska jag brottas med två galningar för att få på dem deras overaller och allt. Det är som bäddat för katastrof för både mina sammandragningar, min stress och allt sådant. För att inte tala om foglossningen som kommer och går. Den kommer definitivt kännas mer från och med då. Det blir en rolig avslutning på graviditeten.
