Jag har ett problem känner jag. I ett tidigare inlägg, nämligen detta: Utbrott från Lucas.., berättade jag om hur Lucas blir totalt galen ibland. Många gånger som det händer, så har det varit i samband med pappahelg. Och det känns fruktansvärt för det känns som att jag skyller allt på hans pappa.
Jag kontaktade BUP via 1177.se och förklarade vårt problem. Den vi har kontakt med skulle återkomma denna vecka och det har hon gjort. Under vårt första samtal så blev jag så arg och irriterad. På henne lät det som att det är vi som behöver hjälp. Det är det inte, det är hans pappa. Här hemma har vi fått in en rutin som fungerar väldigt bra – vi väcker Lucas vid 7.15 på vardagar, senast 9.15 på lördagar och kanske 8.45 på söndagar. Det är nämligen så att om Lucas sover för länge på morgonen, kraschar hans måltider. Han måste äta frukost, lunch och middag, minst för att han ska klara dagarna utan utbrott. Helst borde han äta mellanmål och kvällsmat med, men det är inte alltid vi får i honom det så det blir lite då och då helt enkelt.
Så han går upp och äter frukost samt tar sina mediciner. Dessa får han heller inte ta försent så han behöver verkligen komma upp i tid. Dessutom, en av tabletterna på morgonen kan påverka hans hungerskänsla så han måste äta frukosten innan han tar tabletten. Lunch äter vi 11.30 och sen middag någon gång vid antingen 16.20 eller 17.00 beroende på om Jonas jobbar eller inte.
Klockan 21 stängs hans Xbox av och likaså telefonen. Då ska han ta sin tablett och han kan komma ut och sitta med oss en stund innan han klär av sig och lägger sig. Duschar gör han på måndagar och torsdagar och han ska göra det innan han åker på sin skytteträning. Det är i princip de fasta tiderna vi har. I övrigt är han väldigt fri men det är så länge han sköter dessa tider. Utöver det har han ett par saker han ska göra för att lära sig lite ansvar. Eftersom han inte alltid äter samtidigt som vi (smågrabbarna vaknar ju tidigt vardag som helg och äter frukost, samt att han inte äter samma middagar som vi oftast), är det hans uppgift att städa rent efter sin måltid – torka av bordet och sådär. Inte mycket som ni hör, men det är rena rama slavarbetet enligt Lucas. Han är ju ett barn och ska ju absolut inte behöva göra något, enligt honom själv.
När Lucas är hos sin pappa så vet jag inte vad de gör. Förr vet jag att de struntade helt i hans tider som han behövde gå upp och grejer. Och i ärlighetens namn torr jag fortfarande det är så. Vissa saker Lucas säger gör nämligen att det låter som det. Han berättar inte för mig, utan för andra. Mormor ibland och ibland i skolan. Jag har sagt till hans pappa att de måste följa de tiderna vi har för det fungerar inte när han kommer hem annars. Det blir kaos och han orkar inte gå till skolan på måndagen och sådana saker. Det funkade väl en eller två gånger och sen var det tillbaka till det vanliga igen.
Vi får känslan av att Lucas inte möter något motstånd där. Han får som han vill för det är enklast så. Men det fungerar ju inte i längden. När han kommer hem hit så blir det ju katastrof för här möter han motstånd i allting. Kommer han inte ut till maten stänger jag av hans Xbox. Duschar han inte så händer samma sak. Ska vi iväg någonstans och göra något så gäller det att han är klar och redo när vi ska och så vidare. Ja ni hör, inte många krav på den ungen. Men det är för att han fixar inte det. Det kommer dock blir mer nu, vi behöver smyga in mer saker för att han ska förstå. Till hösten börjar han högstadiet, det blir läxor som ska göras över helgen och även från dag till dag och det är inget de håller i där, så då blir det läxläsning hemma framöver. Det kommer bli kaos kan jag säga. Och när han är hos sin pappa måste han göra läxan där. Och hur ska det gå när han anser att han har semester eller något när han är hos sin pappa?
Hur som helst, jag anser inte att vi här hemma behöver någon hjälp, kanske lite vägledning i hur vi ska tänka nu under våren för att förbereda honom inför högstadiet, men mer än det tror jag i alla fall inte att det är. Så jag blev ganska irriterad på henne från BUP när hon liksom påstod att vi skulle ha hjälp. Så idag när hon ringde igen frågade jag vad hon menade med för typ av hjälp. Och ja jag hade fattat rätt, men det fanns även möjlighet till gemensamt samtal med den biologiska pappan om hur det ska skötas. För kan inte de sköta saker och ting ordentligt, då påverkar det Lucas och hans skolgång, är det verkligen rätt att han då ska vara hos sin pappa, menade hon från BUP.
Och nu kommer det jobbigaste. Om vi frågar Lucas hur det är ute hos pappa, så kommer han säga att allting är bra. Han kommer inte ha koll på tider och sådana saker. Han kommer säga att han äter tre gånger fastän han kanske bara äter en eller två. Allt för att han vet att pappa gör fel många gånger. Men Lucas är rädd för att bli av med sin tid hos pappa. Detta ska inte ske, meningen är ju att det ska blir bättre där ute. Men i Lucas ögon är det ju inte bättre att få saker man ska/måste göra, det är ju det värsta han vet. Så hur ska vi ta reda på hur det faktiskt är?
Tidigare har Lucas sagt att han ätit lunch istället för frukost, men då säger hans pappa att han visst ätit frukost och då säger Lucas att han glömde bort de. Så vem talar sanning? Lucas är inte glömsk men han är dålig på att ljuga så vem är det som säger sanningen och inte?
Detta är verkligen jättesvårt och jag vet inte hur vi ska göra. Jag hann inte ta upp så mycket av detta med Jonas innan han åkte till jobbet, så vi får diskutera det i helgen, alternativt nästa helg när Lucas är iväg för att vi ska få diskutera ostört. Men jag hatar verkligen sådana här saker, det gör så ont i mig. Lucas vill verkligen vara hos sin pappa och jag säger inte emot, tvärtom kan jag tycka att han är där för lite. Han får aldrig vara en hel vecka på sommaren eller att hans pappa hämtar honom tidigare för ett lov eller liknande. Sådana saker händer inte, De orkar inte.
Usch jag känner att detta verkligen inte är en sits jag är bekväm i.
