Vid 09:35 var bilen tankad och fullpackad med det vi skulle ha med oss. Vi hade först tänkt sova kvar men jag har inte mått så bra den senaste veckan så vi skippade övernattningen. Men det är ändå en del som ska med för att vi ska klara resan. Lite saker till barnen så de är lugna, lite fika och sådär.
Vägarna var faktiskt riktigt fina. Trodde det skulle vara värre. Jag körde först. När det var tvåfiligt körde jag om en gång men det var så läskigt! Det andra fältet var inte plogat så det var lite modd att ta sig igenom så vid ett tillfälle slirade jag lite och sådant gillar jag inte alls. Så vi höll oss bakom olika fordon och fick köra långsamt ibland. Men hellre långsamt och komma fram, än stressat och hamna på sjukhus.
Väl framme fick vi mat. Lite mer julbord. De har inte lika mycket på sitt men fullt tillräckligt. Båda grabbarna hade sovit i bilen så de var pigga och glada när vi kom fram. En efter en ramlade Jonas systrar in. Först kom Jessika och Ben, sen kom Jenny med sin sambo Robert och deras tre flickor Julia, Welma och Bella. Vi ses inte så ofta så det var roligt att träffas och prata.
Jonas och jag var ju uppe i oktober men då träffade vi bara hans föräldrar. Hans systrar har vi inte sett sen i somras då de var nere och firade Mikaels 1års-dag. Även här sen blev det lite klapputdelning. Jag tycker detta är jobbigt för Jonas köper aldrig något till sina syskonbarn eller till sina föräldrar. Men alla köper till våra barn. Så grabbarna fick fler leksaker och lite mjukisdjur. Så jag är tacksam men tycker det är jobbigt som sagt. Jag får nöja mig med att jag hade med mig lussekatter i alla fall.
Det blev mycket snack om bilar. Både vi och Jenny och Robert har en Ford S-max. Det är en bil med sju säten (två att fälla/fälla ner) som passar barnfamiljer perfekt. Vi har dock en nyare modell så vi pratade och jämförde. Vi la mer pengar, vilket Robert aldrig hade gjort, men när jag sa att Jonas vet ju knappt hur man öppnar huven på den så förstod de varför. Jonas kan inte meka med bilar och inte jag heller för den delen. Så vi behöver en nyare som vi inte behöver lämna in speciellt ofta. Sen är man ju aldrig skonad från strul med bilar, det kan ju hända vilken bil som helst, men när man har en så ny som vi borde man vara skonad från de värsta grejerna i alla fall. För att dra en parallell – en kompis till mig frågade runt på Facebook om någon visste om en 7-sitsig som var till salu, den fick kosta max 30 000kr. Jag hade aldrig gett så lite för en bil eftersom de oftast har gått väldigt långt, massor av rost och sådana grejer. Bilen kommer i slutänden ha kostat lika mycket som vår som är mycket nyare och därför mycket dyrare. Men så är det. Vi pratade faktiskt väldigt mycket ekonomi i bilen när vi åkte. Vi hade så många olika tankar och tänkte likadant, det var väldigt roligt. Vi jämförde lite grejer och sådant. För att förtydliga – vi pratade alltså om hur man spenderar pengar, hur man prioriterar och hur man tänker över lag. Vi sa till exempel att om vi hade vunnit pengar så skulle vi betala av vårt huslån. De pengar vi lägger på den delen kan vi sen spara varje månad och vips så har vi ändå rätt mycket pengar på våra sparkonton liksom. Sådana saker. Jag skrev ju i ett tidigare inlägg om det här med ifall man verkligen blir lyckligare av pengar ( Blir man lyckligare av pengar? ), och vi fortsatte diskutera kring den biten. Jag älskar när Jonas och jag diskuterar sådana saker. Det ska inte leda någonstans, vi bara luftar hur vi tänker och gör liksom.
Hur som helst, tillbaka till Frövi. Vi öppnade som sagt klappar och sen var det dags att ge grabbarna lite mat. Sen åkte vi faktiskt hemåt. Vi stannade lite längre än planerat men inte så länge så det skulle bli galet sent. Vi kom hem vid 21 och vi var alla helt slut. Båda grabbarna höll sig vakna i bilen. Mikael somnade två gånger och vaknade vilket var irriterande. När vi var i Mjölby köpte jag ett paket nuggets till Mikael och en hamburgare till Gabriel. Lite mat sådär. De åt upp och det var så gulligt att se dom sitt och äta färdkost i bilen. Gabriel tittade på assistansbilar på Jonas telefon och till slut fick jag sätta igång babblarna på min telefon till Mikael. Det var livat i bilen kan vi säga. Mikael somnade strax innan Eksjö och Gabriel somnade strax efter Eksjö. Så när vi väl kom hem bar Jonas upp Mikael och la honom direkt, medan jag tömde bilen. När han kom ner tog han Gabriel. Men Gabriel ville inte ligga i sängen så han fick komma ner en stund i soffan. Han var väldigt orolig så vi satt och myste ihop en stund innan han fick lägga sig. Jag hade tänkt lägga mig samtidigt men vi tittade på ett avsnitt av CSI:NY istället för att han skulle hinna somna ordentligt innan vi började röra oss i trappen.
Det blev en fin juldag trots bilfärder och gnälliga barn. Jag ångrar inte en sekund men jösses var trött jag var!
Fördelen med att vi bara var över dagen är ju att vi idag inte planerat något. Vi skulle ju varit kvar till lunch idag. Men nu har vi en dag hemma, och vi har redan kommit underfund med vad vi ska göra. Allt som ska slängas på tippen ska plockas ut i bilen. Ja kanske inte den gamla grillen för den får inte plats och kommer dessutom göra bilen smutsig. Men som liggdelen till den förra syskonvagnen, den som gick sönder. De gamla rullgardinerna från sovrummet, lite elprylar från köket. Ja sådana saker. För imorgon är det öppet och då kan vi åka ut och slänga det. Så idag blir det en dag där vi fixar och trixar lite. Kommer inte hålla på som tokar, vi ska ta det lugnt, men så vi kommer någonstans någon gång. Vi har sagt i flera månader att vi ska plocka ihop allting men det blir aldrig gjort. Det kommer alltid något i vägen. Men nu när vi inte har några planer så blir det ju perfekt!
Imorgon har vi lite vänner som kommer över och sen på lördag blir det kalas för Nova som fyller år imorgon. Sen är det nyårsafton. Och ganska snabbt tillbaka till vardagen. Jag har ett läkarbesök och Lucas ska till tandläkaren. Sen är vi igång med det nya året och alla måsten. Det går fort nu…
Vad ska ni hitta på så här i mellandagarna?
