Jaha här sitter jag , skriver två inlägg på samma kväll. Hade tänkt skriva detta imorgon, men jag hinner visst med det ikväll.
Dagen började med frukost och sen åkte Lucas till skolan. Strax innan klockan 10 satte vi andra oss i bilen och åkte till Jönköping. Man skulle kunna tro att jag tröttnat på den vägen nu när det var tredje gången denna vecka jag åker, men icke.
I Jönköping parkerade vi och gick in på Leos lekland. Grabbarna var överlyckliga! Först trodde de att vi skulle fika, de såg ju bara alla bord och stolar. Jag höll på att bryta ihop av skratt. Men snart insåg de att det fanns mer.
De har lekt i bollhavet och åkt kana. de har cyklat och klättrat. Gabriel har lärt sig hur man håller balansen i kanan och Mikael är typ inte rädd för något. Han åkte kana baklänges på magen och va helnöjd.
En bra dag med andra ord!
Efteråt gjorde vi ett ärende och sen åkte vi hem.
Lucas vet ingenting om detta, han skulle bli så ledsen på oss för han älskar Leos. Men vi vet att han skulle ha tråkigt för att vi är med smågrabbarna. Jag ör ju så bred om baken så jag platsar inte i deras kanor. Jag är så tung så jag får ont i fötterna av att klättra på vissa ställen och så vidare. Livet som överviktig och jag hatar de!
Lucas hade skytte och när vi kom hem la mormor Mikael. Nu är klockan 22.36 och Mikael är vaken. Han har haft några bra nätter så nu pendel väl dags för de dåliga igen. Jag lider så med honom! Och med mig själv om jag ska vara ärlig. Imorgon behöver jag plugga. Vi fick vår hemtenta idag. Jag valde att ta ledig idag, eftersom jag inte skulle få något gjort när grabbarna är hemma. Men imorgon vill jag sitta eftersom de är på förskolan. Men nu vakande han som sagt, hur länge kommer han vara vaken? Om han inte sover snart kommer jag behöva sova imorgon och missa pluggtid. På lördag är jag och Lucas på klubbmästerskap (om inte Mikael håller mig vaken en natt till) och efter den ska vi på kalas. På söndag är det fars dag och vi ska till mina föräldrar. Jag hr ingen möjlighet mer denna vecka än imorgon.
Jag hatar dessa kvällar när Mikael drar igång. Jag lider så för hans skull, min lilla mini. Men han kliar sig i ögonen, kanske han somnar snart igen.
