Sen jag började studera har det blivit svårt att få till något om kvällarna. Jag är hemma framåt klockan 16 om dagarna. Ibland måste jag laga mat och då går tiden. Vi äter oftast klockan 17 och strax efter klockan 18 lägger vi Mikael. Vi testade det för ett par veckor sen och efter det har han sovit som en stock hela nätterna, jag hoppas det fortsätter!
Men ni ser, inte mycket tid till annat. Men idag när jag varit hemma hann man med lite mer. Så denna eftermiddag tog vi en promenad. Numera kan båda smågrabbarna traska runt på egna ben.
Premiären för Mikael och han klagade inte! Men när vi gått ungefär 4-500 meter kanske så sa han inte emot när vi satte honom i vagnen. Mormor kom samtidigt som vi skulle gå ut så hon följde också med. Och då ville Mikael minsann hålla henne i handen hela tiden, han älskar verkligen sin mormor!
