Det är kanske fel att skriva Liv och gulsoten för hon har inte haft gulsot. Däremot var värdena lite för höga. Men jag skriver så ändå så vet vi vad det handlar om tänker jag.
I torsdags förra veckan, på skärtorsdagen, åkte vi till Eksjö för att följa upp Liv efter födelsen. Vi kom lite sent eftersom vi hade världens otur med alla andra som färdades ute på vägarna. Bland annat körde Jonas helt fel så vi fick släppa förbi alla bilar och lastbilar som stod i kö när tåget susade förbi. Och på ett annat ställe var det en som hade uppkörning som körde på tok för långsamt. Så vi blev sinkade av både det ena och det andra.
Men vi kom dit och det mesta såg bra ut. De kollade hörseln och den var det inga problem med. De kollade vikten, hon hade bara tappat 60 gram sen hon föddes vilket är jättebra, och de kollade ögonen. Det sista vi skulle göra var att kolla bilirubinet. Om jag läst rätt så handlar det om de röda blodkropparna och levern. När Liv låg i min magen var det min lever som skötte jobbet, nu är det hennes egna och det tar ett par dagar innan den är i balans så därför blir de flesta barnen gula i huden i början.
Har man ett värde på över 350 får man sola som de säger. Livs värde låg på 300. Det var för högt men inte tillräckligt högt för åtgärder direkt. Vi skulle komma tillbaka. Redan nästa dag. Men då hade vi ju vår påskmiddag men de var snälla och lät oss komma på kvällen istället.
Så vid 19.30 satte jag mig i soffan på avdelningen för förlossning och BB och inväntade vår tur. Man vet ju att man alltid kan få vänta, det är ju ingen som direkt styr över när barn ska födas. Så vi satt i godan ro och väntade.
Efter ungefär 1,5 timme var allt klart. Då hade de först testat huden på Liv, värdet var för högt och sen även blodet. De hade något nytt test så svaret kom snabbt. Jag såg det på 1177 fortare än de sa det till mig. Men jag fick ändå vänta på ett uttalande av en läkare. En kontroll till tyckte han.
Så på söndagen var det dags igen. Jag satt hela lördagen (påskafton) och matade kändes det som. För det är typ det enda som hjälper – mat och dagsljus. Och det gav resultat. På söndagen hade det sjunkit från 300 till 273 vilket är under kontrollgränsen. Läkaren ville då veta om Liv vänt i sin vikt. Hade hon det var det fritt fram. Och hon har vänt! I söndags, en vecka efter sin födsel, hade hon gått upp det hon tappat efter förlossningen, och sen hade hon även ökat 100 gram ytterligare. Så i söndags vägde hon 4005 gram.
Det är så skönt att veta att hon går upp i vikt. Eftersom jag ammar henne ser man inte hur mycket hon får i sig. När man ger flaska så ser man ju att de får i sig si eller så många milliliter av ersättning (eller utpumpad bröstmjölk) och kan hålla sig lugn över det hela, men när man ammar och man aldrig ser mängden är det alltid lite oroligt, i alla fall för min del.
Så sen i söndags är hon helt färdig med BB. Och jag har varit sista gången inne på den avdelningen. Nu blir det inte fler gånger för min del, men det har jag ju redan berättat.
