Vår Gabriel har fyllt tre år! I fredags var den stora dagen men det var så mycket som hände så det får bli ett inlägg idag. Kan börja med att dagen inte alls blev som den planerades eftersom födelsedagsbarnet hade 39,2 i temp när han vaknade. Det var inget som var roligt helt enkelt. Men vid frukosten tändes födelsedagståget, jag köpte faktiskt det redan när Lucas var liten så det har funnits kvar i mina gömmor sen dess. Och paketen fick ligga bredvid.
I år var vi faktiskt lite tråkiga med presenterna. Tre av fyra paket var sådant som man inte vill ha i present, men sådant vi behövde köpa. Eftersom han får massor av leksaker av alla andra, bestämde vi oss för att bara köpa ett spel i år, plus de tråkiga presenterna då. Vi resonerade som så att Gabriel är så pass liten så han förstår inte detta med att fylla år ändå, så då kan vi lika gärna fylla paketen med det som behövs, istället för det som man kanske vill önska sig.
I detta fallet var det täcke, kudde samt bäddset. Det roliga paketet var ett spel som han ska få testa framöver. Det är nämligen så att vi har köpt en juniorsäng till Gabriel, ja vi har köpt en till Mikael också men han får vänta ett tag till på sin. Så efter frukosten gick Jonas och jag upp för att byta säng helt enkelt. Jag tvättade av alla delar då den stått och samlat damm i källaren ett tag eftersom vi köpte den begagnat. Sen monterade vi ihop den och det blev så bra! Sängkläderna fick Gabriel av mormor och morfar förra helgen så detta är inte det setet vi köpte.
Vi tömde Gabriels spjälsäng på allting och städade ur den, sen la vi i Mikaels madrass och sängkläder. Nu har han också möjlighet att ta sig upp ur sängen när han vaknar på morgonen. Slippa ligga och sparka för att vi ska komma och hämta honom.
Mikael är överlycklig och klättrade upp i sängen utan problem. Gabriel däremot var inte lika lycklig. Men jag tror mer det var hans feber. Han trodde han skulle lägga sig men icke. Vi skulle ju bara titta på sängen.
Resten av dagen spenderades i soffan. Gabriel hade hög feber hela dagen trots Alvedon så vi tog det verkligen lugnt. Han ville knappt äta men det fixade vi med att bara erbjuda det vi vet han tycker om. Båda smågrabbarna fick följa med i bilen när pappa körde Lucas till sin biologiska pappa så det var det enda som inte spenderades inomhus. Jag blev jättekonstig och kräktes, troligtvis av halsbränna för jag kände inget mer efter det.
Till middag beställde vi hem från McDonald’s. Vi har som tradition här hemma att den som fyller år får bestämma mat. McDonald’s är en av Gabriels favoriter så vi körde på det, smidigt och enkelt. Han åt, men inte så mycket som han brukade, men han åt i alla fall.
Som ni ser är inte alla paketen öppnade. Gabriel ville inte öppna paketen när han var sjuk så först igår lördag öppnades de sista paketen. Också en anledning till varför det blev bäddsetet från mormor och morfar, Gabriel hade inte öppnat det från oss ännu.
Självklart måste jag visa hur Mikael äter dip från McDonald’s. Han slickar i sig! Han älskar dessa! Denna gång fick han testa vitlök.
Men hur kan vår lille kille fylla tre år?! Det är helt sjukt! Känns verkligen som att det var igår han kom in i vår familj. Men tre år har alltså gått. Graviditeten var hemsk. Jag var konstant trött i början. Alltså jag sov, vakande och åt, somnade om. Dygnet runt i princip. Redan innan vecka 10 fick jag första känningarna av foglossning och runt vecka 18 blev jag sjukskriven på deltid då jag inte kunde hantera smärtan. Vecka 22 gick jag hem på gravidpenning på grund av bullernivån på arbetet. Kort därefter kom restriktionerna om att man skulle gå hem i vecka 20 med tanke på Covid.
Covid var aktuellt som sagt, så det var ingen som hälsade på mig. Mor ville inte för hon ville ju inte smitta mig. Hon jobbade ju då inom vården och de hade smittan där. Min syster kom aldrig eftersom de på vår gemensamma arbetsplats inte förstod allvaret med att hålla avstånd, eller vaccinera sig, så det var konstant smitta där. Mina vänner dök inte upp för de ville ju heller inte smitta mig. Jag var ensam helt enkelt.
En månad innan Gabriel föddes blev vi smittade med Covid och jag hade panik. Eller nej inte på riktigt, men jag hade tankarna om att förlossningen skulle starta och Jonas skulle inte få vara med. Men vi klarade oss. Förlossningen kom och Jonas var där, sen fick han åka hem och lämna mig på sjukhuset med vår nyfödde son, det kändes hemskt! Inte för min skull men för hans. Här har hans son blivit född och nu ska han hem. Enda positiva i det hela var att han åkte hem vid klockan 18 på kvällen. Han åt och sen somnade han i princip. Att sitta bredvid på en förlossning är ju hemskt! Att se all den smärtan den födande går igenom och man kan inte göra något mer än att finnas där, det måste vara hemskt.
Dagen efter, den 24 februari åkte vi hem med vårt nya knyte. Mor kom förbi och blev alldeles tårögd. Lucas var där och var stum. Det var en fantastisk dag! Tänk, en liten bebis. Jag var så lycklig.
Men nu är han tre år, men han är fortfarande min bebis. Vi kämpar på med språket, han talar inte alls rent ännu. Det är några ord som kommer men det är inte många. ”Tack” är det vanligaste. Men det finns ord, han säger vissa saker ibland på exempelvis förskolan och då tittar de bara på honom och fattar inte att han just sa så eller så.
Han är otroligt intelligent! Allt vi säger förstår han. Det är så kul att se men det är så kämpigt med språket. Vi kämpar även med potträning. Det är inte roligt att bajsa men det måste ju göras. Tyvärr väljer ju Gabriel att hålla inne bajs så det brukar inte gå så bra alla gånger.
Men nu är killen 3 år och han är världens charmtroll. Jag älskar honom mer och mer för varje dag och just nu är jag så ledsen för att han inte är pigg. Odh jag är så ledsen att jag inte kan göra det jag vill med honom och hans bror. Att vara höggravid är jobbigt och det är svårt att hitta på saker med grabbarna, förhoppningsvis kan vi snart göra något igen.
Har ni haft en bra helg?
