Nu har jag testat mig själv och mitt socker i fyra dagar. Och jag tror jag hittat vad det är som gör att mitt socker inte går ner på kvällen fram till morgonen.
När jag var gravid med Mikael fick jag graviddiabetes. Det var i slutet av pandemin och det fanns fortfarande en hel del restriktioner. Jag fick min diagnos och min barnmorska skickade remisser till specialistmödravården, samt att en remiss gick till dietisterna. Eller ja om den gick direkt till dietisterna eller om den gick via specialistmödravården vet jag inte, men det skickades en, det har jag sett i min journal. Det jag också sett i min journal är svaret på den remissen, vilket är att de tar inte emot patienter under pandemin så jag fick ingen tid till någon dietist.
För er som haft graviddiabetes så vet ni att det kommer grejer på posten, i alla fall i vår region. De skickar ut en sockermätare, teststickor samt de nålar man använder till vilken typ av stickanordning man använder. Sen får man en kallelse till flerpartssamtal kring graviddiabetes med någon från specialistmödravården. Eftersom man inte får några möten med en dietist, har de istället gjort informationsvideos om vad man ska tänka på.
Samtalet med specialistmödravården kommer jag inte ihåg idag vad det handlade om. Men det var inget nyttigt för en annan. Hon pratade en del om vad man ska äta och sådär. Jag minns att jag svarade att jag har ganska mycket koll på vad som är nyttigt och onyttigt vad gäller socker. Jag hade tidigare ätit LCHF och då sa hon att då har jag ju koll för det är ju lite samma tänk. Lite kolhydrater och mycket grönt och kött. Inte lika mycket fett bara så var jag i hamn ungefär.
Ni som har följt mig ett tag vet att jag ändå hade problem under den här graviditeten. Vad jag än gjorde var mitt socker alltid högt på morgonen. Det fick vara 5,2 men jag låg ofta på 5,3-5,5. Jag var totalt vansinnig. Hur jag än ändrade och tänkte fick jag aldrig ner det de där sista decimalerna. Så här hade jag det 1-2 av min 3 morgontester.
Jag frågade specialistmödravården redan första veckan men jag fick aldrig svar på min fråga. Och när jag kom till min barnmorska hade jag ju vant mig. Hade man 1-2 fel i veckan så var det ”lugnt” så det finns ju plats för felmarginal så att säga. Men ingenting gjordes för att hjälpa mig och jag mådde skit.
Nu var jag öppen med allt det här till min barnmorska att jag vill inte göra den här resan igen. Jag var så stressad och manisk. Och hon sa att jag ska skicka frågor till henne om det var något.
I måndags hade jag ju flerpartssamtal med specialistmödravården för denna omgång och denna gång var det helt inriktat på den medicinska delen. Varför man är känsligare under graviditeten, vad som kan hända efteråt, hur det påverkar bebisen och så vidare. Med andra ord inget nytt för min del.
Senare på måndagen så googlade jag igen. Hittade en länk till Sahlgrenska sjukhuset och deras information om graviddiabetes. Och där trillade poletten ner! Jag äter rätt mat, men jag äter den vid fel tidpunkt.
Eftersom jag inte haft någon att direkt bolla med eller ställa frågor till, har jag ju kört på i det som jag alltid trott varit bra. Det är bra men inte för någon som har graviddiabetes. Eller i alla fall inte för mig i den situationen. Jag kan inte äta flytande till kvällsmat. Äter jag utvald youghurt, så sänks mitt socker för långsamt. Magen har inget att arbeta med och sockret ligger kvar på en hög nivå. Men jag har alltid hört att man ska äta lätt på kvällen – youghurt, en kopp te eller något sådant för det gör att magen inte arbetar för hårt under natten och man sover mycket bättre. Men i mitt fall nu så behöver magen jobba lite för att sockret ska gå ner, därför har det inte fungerat för mig. Så dagen innan jag gjorde fasteprovet, gjorde jag fel som tog en shake då? Sockret låg ju kvar på samma stabila nivå som innan och då blev det graviddiabetes enligt dessa paramterar.
Tänk om jag fått svar på min fråga om när det är för sent att äta. Hade de svarat så kunde jag kontrat med en fråga om vad man ska äta och inte äta för jag följer råden. Hade jag då fått bolla med någon? Eller hade de satt in mig på tabletter för att minska sockret? Ingen aning men jag tror att det hade sett helt annorlunda ut. Jag hade inte stressat så som jag gjort hittills.
Nu tar jag det med ro. Jag har tre perfekta dagar som jag ska skicka in. Enligt läkaren behöver jag inte skicka in fler efter det så det tänker jag inte göra, vare sig de säger något annat. De får minsann ha samma information över lag. Sen ska jag sticka mig varje morgon för att se om mitt socker påverkas, dagarna är jag inte ett dugg orolig för. Jag ligger så stabilt i sockret att det är pinsamt att jag ens ska göra det här.
Men återigen, det känns som att vi med graviddiabetes är någon form av slask. Visst är det bra att vi fått videos att titta på, men vad hjälper det när det inte går att ställa frågor? Jag gjorde ju verkligen allt som de sa i videon – bytte ut vanlig pasta/ris till fullkornsvarianter, bytte ut alla mina måltider till bättre varianter, lagade mer mat än vi behövde och olika för att alla skulle få det de ville ha. Min kompis som hade graviddiabetes innan pandemin fick träffa en dietist och ställa frågor. Där behövde de minsann inte byta ut till fullkorn och där fick de rådet att testa. Om det var något som gjorde att sockret ökade, ja då skulle de ändra på det målet till nästa gång, blev det bättre? Sådant fick jag ju inte bolla. Året efter mig var det en annan som fick graviddiabetes och hon fick också träffa en dietist, i grupp och via video. Men jag året mellan dem fick det inte. Och inte nu heller. Det är först om man inte får ner sockret man kan få möjlighet att träffa en dietist. Men det är inget som ligger i planen liksom.
Ett väldigt dåligt upplägg och jag hoppas innerligt att de ändrar det inom en snar framtid. Det är inte meningen att man ska stressa under graviditeten, och definitivt inte över vad du stoppar i dig! Visst ska man tänka på vad man äter, men jag som stressade och nästan svälte mig själv för att få siffrorna rätt? Nej tack!
