Jag berättade i mitt förra inlägg om hur vår vardag ser ut. Hur vi får ihop allting med hur Jonas jobbar, Lucas går i skolan och jag studerar. Det blir ju annorlunda nu framöver sen men jag har berättat om det. En sak jag inte berättade om var idag – lördag.
Jonas har jobbat sina två pass nu, han klev av i morse strax efter klockan 6. Det betyder ju att han sover förmiddagen idag för att ta igen sig. Och den här dagen blir alltid katastrof. Det är nästan alltid samma sak som händer och det är så märkligt att det alltid ska bli just så, fast ändå inte.
Grabbarna och jag gick upp när Jonas kom hem. Vi hade inga blöjor uppe så vi fick byta på dem nere. Istället för att äta frukost direkt, valde jag att vi tar en lite längre morgon i soffan och först efter 8 började vi äta. Det var så skönt och så mysigt för det var den första frukosten för mig med barnen på väldigt länge.
Frukosten fungerade fint. Vi åt yoghurt med havrefras, mackor med ost och kycklingpålägg. Grabbarna mumsade på som bara attan. Sen kommer det jobbiga. Idag var det -17 grader ute när vi gick upp. Vid frukost hade det sjunkit till -15. Men jag vägrar gå ut med grabbarna när det är så kallt. Jag är så otymplig nu med magen så jag orkar liksom inte få dem overallerna. Mikael går ganska bra, men Gabriel ska hålla på att springa runt och sparkas och grejer så det är så svårt att få med honom. Sen är det absolut han som vill ut, men det blir bara jobbigt för mig som förälder.
Så vi har stannat inne. Och Gabriel är rastlös. Då ger han sig på Mikael. Och Mikael är fortfarande febrig, inte lika febrig som igår men han är ju inte pigg. Så det blir ju gap och skrik konstant. Dessutom väckte jag Lucas vid 8.30 för att han kunde vakna innan han klev upp. Först vid 9.20 gick han upp, tjurig som få. Men det är ju för att han är trött och han måste höra på sina småbröder. Jag förstår honom, det är verkligen inte roligt. Men nu är läget som det är. Hade det varit vår eller sommar nu så hade jag troligtvis varit ute med grabbarna, om jag kunnat. Men jag kan inte lämna Lucas sovandes, för han går inte upp förrän han vaknar vilket blir framåt 11. Då är det på tok för sent att ta medicinerna, han har missat frukost och allt sådant. Så även om det varit bättre väder, hade jag inte kunnat ge mig ut om jag velat.
Hur som helst, vi var inne och grabbarna levde rövare. Så fort jag sitter med min filt över benen ska båda klättra. Mikael för att han vill komma upp, Gabriel för att han vill dra ner filten och sitta på den. Gabriel är tung och hänger över mina fötter vilket är väldigt jobbigt. Så jag blir arg och säger nej men Gabriel lyssnar inte. När jag till slut drar bort Gabriel blir han såklart arg och med sin 3-årstrots så börjar han kasta leksaker runt sig. Jag brukar låta honom hålla på en stund för han lugnar sig alltid och sätter sig bredvid mig sen och vill gosa. Men denna gång blev Lucas förbannad för att Gabriel lät hela tiden. Så då ska han komma och ”hjälpa” till. Det slutar ju med katastrof. Lucas är irriterad och skrämmer Gabriel. Lucas lyssnar inte när jag säger till honom och jag blir förbannad på Lucas. Sen blir Lucas förbannad på mig. Klassisk morgon här hemma.
Jag förstår Lucas. Det är jobbigt med grabbarna, men det han inte förstår är att han gör det bara värre när han lägger sig i. Det var samma sak igår kväll. Gabriel blev på så dåligt humör för att han var trött. Jag fick inte med honom upp för trappen och han bara tjurade. Då kommer Lucas ut från sitt rum och ska hjälpa till. Sen blir Lucas mer och mer irriterad för att Gabriel inte gör som han ska, han gnäller över att han har ont i ryggen och allt. Det är så jobbigt. Well, jag bad honom inte att hjälpa till. Han är snäll som vill göra det, men frågan är varför han försöker när Gabriel tydligt visar att han inte vill att Lucas ska vara där. Det slutar ju alltid med att allting blir värre, men då får jag välja, ska det bli värre med Gabriel, eller ska det bli värre med Lucas? Alltid lika spännande.
Så Lucas är på skithumör, Gabriel är hur lugn som helst och Mikael tassar runt här. Och Jonas försöker sova. Så här blir det varannan lördag, varje gång. Tidigare kunde jag inte gå ut för att det var slaskigt, nu kan jag inte gå ut för att det är för kallt. Jag är så trött på det här vädret och hur det hindrar mig. Jag är så trött på hur det hindrar mig att Lucas har diagnoser som ställer till vardagen. För jag kan inte ljuga, hans diagnoser är fruktansvärda och påverkar oss så enormt mycket, mer än många tror.
Menmen, nu är det snart lunch. Blir fisk och potatis idag. Spenat till det. Så gott! Jag älskar fisk och jag älskar spenat. Plus att barnen brukar äta det också. Så av den anledningen älskar jag denna lördag, men i övrigt, ja då hatar jag den.
