Jaha enligt resultaten som jag kan utläsa på 1177 så har jag graviddiabetes igen. Jag är inte säker för det känns som att de registrerat det fel, men jag vet också att de har ett nytt system när de scannar in grejer så förhoppningsvis kontrollerar min barnmorska allting när hon ser att svaren kommit.
Hur som helst, jag hade graviddiabetes med Mikael och det var de värsta månaderna i mitt liv. Inte för att jag inte kunde leva mitt liv eller så, men jag blev så stressad!
För er som inte haft graviddiabetes så går det till på följande vis: man får ta ett blodprov på fastande mage på morgonen. Här skiljer det sig sen från region till region. Men här så tar man det blodprovet och går hem. Om det provet visar ett normalt värde, då får man komma tillbaka en annan dag, fastande, och så får man dricka en sjukt äcklig ”saft” som är jättesöt. Man ska sitta kvar i två timmar och inte göra något, för att sen ta ett nytt blodprov. Om det värdet sen visar normalt, har man inte diabetes, är det förhöjt då har man diabetes, åtminstone graviddiabetes.
Med Mikael behövde jag inte ens dricka ”saften” om jag minns rätt, mitt första värde var för högt. Det resulterade i att jag skulle ha kontakt med specialistmödravården. Denna kontakt var så dålig så det var ett skämt.
Jag som tillhör Höglandssjukhuset fick veta att jag varje söndag ska skicka in mina värden. Värdena tog jag hemma själv då jag fick allting hemskickat till mig. Jag skulle ta 7 test om dagen, 3 dagar i veckan. Det första testet tog man på fastande mage på morgonen. Sen en timme efter intagen frukost. Vidare tog man ett test innan lunch och sen en timme efter. Samma visa med middagen och sen ett sista värde innan sänggående. Så 7 stick i fingret och se vad värdet var. Det var ju olika referensvärden för de olika tiderna man tog det.
Mitt problem var att mitt morgonvärde var lite för högt. Man fick inte ha 5,2 eller högre, jag hade allt mellan 5,0-5,5. Så inget direkt högt men för högt enligt deras parametrar. Alla andra värden var alltid kanonfina. Inga konstigheter vare sig jag åt ”rätt eller fel”.
Så när första söndagen kom och jag skickade in mina värden var två av tre morgonvärden fel. Jag mailade in alla och inväntade svar. Hon som kontrollerade mina siffror lämnade kommentaren försök att inte inte så sent på kvällen. Inget mer. Jag skickade som svar att vi äter middag vid cirka klockan 17. Efter det dricker jag mest bubbelvatten eller cola zero. När är det för sent för att äta? Inget svar. Det är nämligen så att tiden specialistmödravården har avsatt för att kontrollera allas värden är mellan klockan 10-12 på måndagar. Inget mer. Så jag svarade väl precis innan eller strax efter så jag fick inget svar på min fråga. Så i en veckas tid hade jag dåligt samvete för att jag åt så sent som klockan 17 men vad skulle jag göra?
Andra veckan såg alla värden kanon ut. Så då fick jag ingen kommentar men jag fick heller inget svar på min fråga från föregående vecka. Och så fortsatte det. När jag någon vecka senare hade för höga värden igen på morgonen fick jag rådet att ta en promenad. Jag svarade den gången att jag har svårt att göra det då familjesituationen är besvärlig (Lucas hade aktivitet 2-3 gånger i veckan då, Gabriel skulle läggas och Jonas jobbade 2-skift), vad mer kan jag göra? Kan jag träna på gym tidigare på dagen, alternativt om jag får barnvakt kunna ta det lite senare på kvällen? Inget svar.
Till slut tröttnade jag på att det var så dålig respons så jag tog det första testet varje morgon och skrev de som var bra. Det spelade ju ingen roll avd jag gjorde eller vad jag åt, vissa värden var bättre, andra sämre. Jag kunde äta pizza dagen innan och dagen efter var värdet jättebra. En annan dag kunde jag ha lagat mat här hemma och ätit och då var värdet dåligt. Veckan då jag var på promenad varje kväll hade samma siffror som veckan jag inte var på promenad. Så allt handlade om hur kroppen hanterade det från dag till dag.
Detta var superstressande. Att inte veta vad som gjordes rätt eller fel. Att inte få svar på sina frågor. Jag mådde så dåligt. Jag hoppade över allt som var sött – julgodis, tårtor och kakor vid kalas, ville knappt ens dricka cola zero. Va tjurig när Jonas fick äta vad han ville men jag var tvungen att anpassa mitt hela tiden. Blev så stressad över att jag var tvungen att ta ett prov en timme efter måltiden, jag blev låst i hemmet för jag visste inte hur exakt man skulle vara. Det var hemskt helt enkelt.
Jag kommer inte göra samma sak denna gång, om jag nu har graviddiabetes som jag tror. Jag kommer fortsätta leva som jag gör nu – äta det jag vill men i måttliga mängder. Jag kommer inte låta någon annan bestämma vad som är rätt och fel, när de enbart går efter nationella råd till skillnad från att titta till individen och individanpassa. Det är ganska komiskt att de går via nationella råd när de vill få vården att individanpassas. Varje individ ska bedömas efter en själv.
Hur som helst, vi får väl se när min barnmorska ringer och berättar de ”roliga” nyheterna. Hon vet redan vad jag känner inför det här, åtminstone litegrann. Och jag kommer prata med henne om hur de bemötte mig förra gången. Förhoppningsvis kan hon då skriva något så de vet hur jag känner när hon skickar remissen till dem. För blir det som förra gången, ja då skiter jag i dem och gör så som jag vill och så som jag känner fungerar utan att det blir stressigt för mig.
Har ni haft graviddiabetes och hur gick det för er?
