Det här inlägget skulle jag skrivit redan förra veckan men glömde totalt bort det. Men jag tyckte det var en så bra diskussion vi hade i skolan så jag måste bara ta upp den.
Vi satt och hade lite tid inför en föreläsning. Vi är alla duktiga på att komma ganska bra mycket tidigare, kanske för att de flesta av oss har valt att åka kollektivt, då är det ju inte vi som bestämmer tiderna direkt. Vi började prata filmer och vad man måste titta på vid jul. Vad är en klassisk julfilm? Vi nämnde filmer som holiday, grinchen & die hard. Detta fick oss in på skådespelarna. Hur är egentligen JIm Carrey som privat person? Är han rolig? Eller är han en riktig partypooper? Vi diskuterade lite fram och tillbaka innan jag tog upp skådisen Keanu Reeves. Trots att han är en superskådis åker han fortfarande tunnelbana. Han skänker stora delar av sin lön till de som behöver det. Under inspelningen av The Matrix-triologin gav han de som jobbade med specialeffekter en stor del av lönen eftersom det var tack vare dom som filmen blev det den blev. Och han har ju faktiskt rätt.
Någon av mina studiekamrater sa då att han någon gång sagt att han önskade att alla fick 300 miljoner var. Då skulle de se att man blir inte lyckligare av pengar. Och jag tror ärligt talat han har rätt. Jag personligen skulle inte vilja vinna sådana monstruösa summor pengar. Härom veckan vann ju någon 190 miljoner eller vad det var på LOTTO. Jag hade aldrig fixat det. Visst önskar jag att jag hade mer pengar, så vi kan göra de renoveringar vi vill på huset utan att behöva vänta i flera, flera år, att kunna köpa det man behöver i lite mer utsträckning än vad vi kan idag. Se till att barnen får en trygg uppväxt och har pengar till studier när det är deras tur och sådär. Men skulle jag bli lyckligare?
Jag funderade länge. Om jag hade en massa pengar, vi säger 300 miljoner. Vad hade jag gjort då? Ja huset hade ju varit avbetalat och totalrenoverat. VI hade nog gett oss på en resa med alla barnen. Men sen då? När man till slut försöker ta sig tillbaka till vardagen. Vad ska man göra?
Jag läste i aftonbladet att Benjamin Ingrosso sa att han tjänade tillräckligt. Han kunde ta en middag ute på någon restaurang en kväll i veckan om han ville. Jag tänkte direkt att det hade ju varit mysigt, men hade jag gjort det? Troligtvis inte. Hela hösten har jag varit på Pinchos ungefär varannan vecka. Jag kan deras meny nu för de har inte uppdaterat den speciellt mycket. Sen har vi ett par ställen till här i staden som kan vara intressanta en eller två gånger. Men sen då? Vi bor i för liten stad för att vilja gå ut en gång i veckan eller en gång då och då. Och vem skulle jag gå med? Om det bara är jag och min familj som har pengarna, vem vill följa med oss då?
Jag tror inte man blir lyckligare av pengar. Inte jag i alla fall. Jag skulle spendera dom på saker som jag tror jag vill ha men inser senare att det behövdes inte. Eller att det är roligt att äta ute ett par gånger men sen har man gått igenom allt här hemma. Man kan ju inte byta vänner bara för att man har massor av pengar.
Så skulle jag vinna så mycket pengar, visst skulle det vara skönt att säkra framtiden för både mig, Jonas och barnen, men hade jag levt annorlunda? Nej. Jag hade nog fortsatt som jag gjort, tror jag. Kanske käkat lite mer lunch ute för att slippa laga mat jämt, men som sagt, men har snart gått igenom restaurangerna här i stan och behöver bredda cirkeln.
Tror du att du skulle vara mer lyckligt om du hade väldigt mycket pengar?
