Jaha då ligger jag här. Söndag kväll. Jonas är på jobbet.
Mikael somnade inte smidigt denna afton. Tog ett bra tag. Inte blev det bättre av att Gabriel sprang runt som en dåre för han skulle minsann inte sova. Till slut somnade båda två och allt var lugnt.
Nu sitter denna kille inne hos mig i sängen. Han vrålade rent ut sagt så jag gick upp. Att ge nappen va de ingen mening att göra för han hade redan en. Försökte med att klappa honom på ryggen och allt men icke. Han satte sig upp, ramlar och slår huvudet i sänggaveln. Gråter mer. Till slut får jag ta upp honom för att han inte ska väcka Gabriel.
Nu sitter han bredvid mig. Snörvlar och vägrar somna om. Stackarn! Det är verkligen synd om honom, det tycker jag.
Men imorgon är min sista möjlighet att plugga inför tentan. Jag har sådan ångest! Tror inte jag fixar denna då jag inte klarar prefix/suffix. Jag behöver verkligen plugga och nu blir jag stressad att jag inte får.
Om jag inte får sova blir jag på så dåligt humör. Alltså jag är hemsk! Jag får huvudvärk och är så trött. Jag vaknar irriterad och det räcker med att jag måste säga till barnen en gång och sen gråter jag. Jag blir helt förstörd.
Imorgon måste jag plugga, hur ska jag kunna det om Mikael håller mig vaken nu? Om han inte somnar snart, hur ska han orka förskolan imorgon? Då får jag ha honom hemma och risken för plugg minskar ännu mer.
Och Jonas jobbar såklart ännu en natt så jag lagar middag och sen efter den är jag själv med alla barnen. Jag kommer vara helt slut!
Så tentan är körd. Finner just nu ingen mening med att ens åka upp och göra de delar jag kan. Känns så onödigt.
