Ja det va roligt så länge det varade, men nu är den här – foglossningen.
För varje dag som gått har jag varit glad att jag inte känt någon foglossning. Med Gabriel fick jag det redan i veckan 8-9 någon gång så att vara inne i vecka 25 är helt fantastiskt tycker jag.
Med Gabriel fick jag upp mer än lovligt var, jag kan inte ens tänka siffran liksom. Och det var för ett jag blev så stillasittande. Allt jag gjorde va fyllt av smärta och jag mådde fruktansvärt.
Men med Mikael och denna gång har det varit lättare men nu är den här som sagt. I tisdags var vi tvungna att gå ner för trapporna i skolan och sen jäktade vi bort till tåget. Jag skulle inte säga att vi gick fortare än vanligt, men man får tänka på att det är snö och halt, man spänner sig mycket mer.
På tåget ville min sammandragning inte släppa och jag blev orolig. I Nässjö släppte den men självklart fick vi ta trapporna igen då rulltrappan lagades. Vi försökte ta hissen men den krånglade och vi höll på att bli instängda. Kaos liksom. Hann köpa en macka och ta mig till bussen men sen mådde jag skit resten av dagen.
Igår hade jag så ont efter en promenad bort till Pinchos, flera timmar av sittande och sen hem igen.
Foglossningen är här och jag känner hur ont jag har i hela höftpartiet. Bara att bita ihop, äta Alvedon och se glad ut. Inte många dagar kvar i plugget innan jul så jag måste hålla ut nu
