Igår var det 12+0 och jag blev inskriven hos min barnmorska. Jag har samma som jag hade med Gabriel och Mikael och det känns så skönt!
Vi gick igenom vad som hänt sen sist, har familjen förändrats på annat vis? Har våra arbeten förändrats? Jag berättade att jag numera studerar och att jag hinner läsa en termin innan det är dags för paus.
Eftersom jag är så trygg med henne berättade jag precis som det var – jag är så glad för att jag får bära ett barn till, men det är samtidigt psykiskt jobbigt för jag har ju ställt om allting. Jag har kommit in på en utbildning jag vill gå och nu måste jag pausa i den. Mina kurskamrater kommer jag bara träffa en termin och en får jag nya. Hur mycket kommer jag behöva plugga innan jag börjar plugga termin två? Jag menar, jag ska ju komma ihåg allt jag lär mig nu. Så den här stressen jag har för att jag förstör för mig själv är total. Hon fattade precis och förstod om jag inte var helt lycklig ännu, det är en rejäl omställning för mig – först vara hemma och isolerad i nästan tre år (pandemin och allt det där), sen när jag väl blivit fri och får vara Hanna och inte bara mamma, ja då kastas jag tillbaka till att jag snart kommer vara den som avbryter allt mitt för någon annan. Så hon förstod och sa att det är vanligt.
Hade det gått så hade Jonas varit hemma. Men nu är det så att termin två för mig börjar med LIA – lärande i arbete. Jag ska alltså ut till en arbetsplats och jobba. Det kommer jag inte vara kabapel till då vi inte kan vara säkra på att jag inte föder under den tiden. Därför måste jag pausa mina studier i ett helt år. Hade det varit föreläsningar hade jag kunnat delta via länk eller fått anteckningar och jobbat så mycket som möjligt tills bebis är född, och sen tagit det en del i taget. Men nu går inte det som sagt så det blir ett års studieuppehåll. Och det gör mig väldigt ledsen. Men jag är glad att vi ska ha en bebis, men det blir komplicerat.
Vi hade tur att jag var stressad på morgonen för jag hann inte äta frukost. Så vi körde glukosbelastningen och jag låg under värdet så än så länge ingen graviddiabetes. Hon tömde mig rejält på blod men så är det ju första gången och så extra då för glukosen samt att jag har en negativ blodgrupp. Blodtrycket såg bra ut men jag hade lite för mycket vita blodkroppar i min urin. Jag har dock precis haft urinvägsinfektion så det kan vara lite missvisande, plus att som gravid har man ju mer flytningar så det påverkar också. Men en analys så får vi se hur det ser ut.
Jag fick även ett läkarbesök nu i september där vi ska se vad vi ska göra för att vattnet inte ska gå tidigare som med Mikael. Jag hade väldigt mycket sammandragningar men som jag sa – det här är ju normalt så det är inget att oroa sig för. Denna gång måste jag verkligen tänka på mina sammandragningar och inte fortsätta att köra på efter en kort vila. Vi får se vad läkaren säger om vi ska kolla min tapp något extra för att se så den inte påverkas och sådär. Men det är några veckor kvar till läkarbesöket och sen vet jag mer helt enkelt.
Nu är jag gladare över graviditeten än jag var för någon vecka sen. Nu är det mer verkligt när man varit på inskrivning på plats. Nästa vecka är det ultraljud på gång, då blir det ännu mer verkligt, så spännande att se vem det är som kommer göra vår familj komplett!
