Idag tappade jag det helt. Märks att det håller på att hända saker i familjen.
I söndags tränade jag mitt älskade strength. Så roligt pass! Kom hem, var nöjd och belåten.
I måndags målade jag staket. Först målade jag typ 2-3 timmar medansvaren sov och de. Sen målade jag 1-2 timmar till innan Jonas fick ta över min pensel för jag kunde inte måla längst ner mot marken.
I tisdags fortsatte målandet. Blev inte lika mycket men väldigt intensivt. Medan jag målade, tog mamma hand om barnen för Jimmy kom och hjälpte Jonas med soffan. Det ett vi bytte som jag nämnt tidigare.
Det var ju lite kaos med soffan. Gabriel fick tag i en gängstång som försvann, vi fick en ny av pappa. Herrarna hade glömt flytta krokarna så jag fick sätta mig med det senare. Sent på kvällen hade jag rejält ont i ryggen. Får ju så vansinnigt ont i svanken ibland.
Igår kunde jag inte måla alls. Hade så ont o min rygg. Mor och Jonas målade istället och jag var inomhus. Kände mig så lat.
Idag har Jonas målat jättemycket. Mormor kom också och målade. Jag fattade att allt staket var målat nu så de ska vara klart. Själv har jag legat och varit irriterad på att jag har så ont.
Jag gick ut för ett vattna mina växter, ja då släppte slangen från munstycket. För att inte blöta ner hela staketet som var nymålat slängde jag ut slangen på trädgården för att ”springa” bort och stänga av vattnet. Självklart glider jag på altangolvet så jag sträcker ryggen och får ännu mer ont.
Dessutom, jag knäckte soffan. Eller armstödet. Jag skulle bara resa mig upp lite bättre i soffan, jag hörde att det knakade i armstödet, men inte trodde jag ett de skulle knäckas. Kul! Soffan är knappt använd men vi har haft den i tre år. Kul med den skadan! Dock är det nog inget som kommer märkas förhoppningsvis men sjukt irriterande.
Vid 21.20 ringer det på dörren. Vem plingar så sent?! Jo grannen eftersom han backat på vår bil. Jonas följer med ut men det verkar som att det har klarat sig, vi får väl kolla imorgon helt enkelt i dagsljus. Det är ju lätt hänt, han hade jobbat 13 timmar så han var lite seg i reaktionen. Men han har ingen dragkrok eller något så det har nog inte blivit något.
Men när soffan knakade till och jag blev irriterad, ja Lucas flög ju upp direkt och skulle veta allt. Jag tappade det totalt. Frustrationen av att fått ställa in träningen, inte kunnat måla eller göra något annat och istället bara sitta, fick mig att bli tokig. Så han fick en rejäl avhyvling.
Man kan verkligen inte säga något som han hör. Han ska veta allt. Jag och Jonas kan prata om något i fem minuter. När vi säger den sista meningen så frågar Lucas vad vi menar. Ja då är han tillbaka i vår värld medger ett ha tänkt på något annat och kräver ett få veta allt. Jag är så trött på detta beteende. Och nu gjorde han samma sak med soffan då. Han måste veta var den gick sönder, varför den gick sönder, hur den gick sönder. Allt allt allt. När jag kollade vem Jonas pratade med var han tvungen att följa med. Mamma varför pratar han med honom? Hur ska jag veta? Jag är ju inomhus!
Jag är så irriterad! Har spelat lite tv-spel idag för jag kan ju inte göra något. Ett spel jag egentligen älskar men eftersom de har remastrat de och lagt till nya funktioner, ör jag tydligen värdelös på spelet numera. Så jag fixar inte de heller.
Märks att jag är trött. Trött på att vara hemma. Trött på att ha ont. Trött på att aldrig ha något att göra. Trött på att träningen blir lidande. Trött. Trött. Trött. Nu är det nära till en ny vardag, tre dagar och sen börjar skolan. Jag hoppas innerligt att min energi återställs till något som kn vara normalt.
