Alltså denna dag. Jag berättade ju innan att jag började måla staketet. Jonas tog med grabbarna ut för att leka lite under tiden. Vi har ju överdragsbyxor och massa roliga saker så varför inte.
Jag stängde in mig och färgen i ett hörn så ingen skulle vara i närheten. När jag va klar började kaoset. Jag ställde ut färgen på gräsmattan, alltså den stängda hinken, men Gabriel var framme och fick lite på handen. Jonas hade tagit på grabbarna deras nya tröjor (fråga mig inte varför) och allt slutade med att Gabriel fick färg på tröjan. Inte mycket med sjukt irriterande.
Jonas gick in med honom och försökte få bort fläckarna. Under tiden lämnade han Mikael ute med mig. Om något hade hänt hade jag inte kunnat göra ett dugg eftersom jag fortfarande va lite instängd och va helt kladdig av färg. Som tur är gick det bra.
Men vad händer när Jonas kommer ut och hämtar Mikael? Jo då går Gabriel in på toaletten och låser dörren. Sen låser han inte upp. Jonas är skitsur och jag ger upp målandet. Jag säger åt honom att ringa morfar för han kan typ allt, gör han det? Nej han ska slå sönder låset, som de gamla ägarna redan har nött sönder utifrån, och på så vis kunna vrida låset. Han misslyckas och jag säger återigen att han ska ringa morfar. Nu har Gabriel varit där inne i drygt 10 minuter. Jag börjar bli nervös. Vad gör han? Borsten till toastolen? Skurhinken och moppen? Svampen till handfatet?
Vi hade tur, morfar var i stan men det tog nästa 10 minuter till innan han kom. Han försökte lite och gav upp. Resultatet blev så här:
Vi fick alltså knacka loss gångjärnen för att få upp dörren. Gabriel var supernöjd vid handfatet. Pappa fixade låset innan han åkte så nu ska vi kunna låsa upp om det händer igen.
Men alltså, varför ska det alltid bli kaos?
