Igår åkte mor och jag med de tre grabbarna till Östanå. Det var kaos innan vi åkte, lugnt när vi var där och sen utbröt kriget när vi skulle hem.
Hemma började det med att Lucas förlagt sina badbyxor. Han kan inte hålla koll på någonting den pojken. när vi kom fram tog vi bara en vagn, för mormor tyckte de räckte. Jag doppade mig och det gjorde Mikael också. Hans dopp var dock lite ofrivilligt eftersom han välte. Men nu har han doppat sig! Gabriel stod på exakt samma ställe på stranden hela tiden och lekte med sin vattenkanna. Satt inte i vattnet eller något, bara stod där.
Lucas grävde och fixade, han kan verkligen hålla på med det i timmar! Men när vi skulle hem bröt kriget ut. Mikael satt i vagnen och väntade. Gabriel illskrek och Lucas orkar inte bära något. Och det enda som snurrar i mitt huvud, förutom stjärnorna efter alla sig mot ansikte/huvud från Gabriel, var att allting hade gått så mycket bättre om vi tagit båda vagnarna.
Jag har sagt att jag inte vill till någon badplats mer i år. Jag orkar verkligen inte med dessa strider. Jag förstår Gabriel även om det inte är okej, men att Lucas ska vara så egoistiskt, jag orkar inte de mer. Jag vet att han är efter i sin utveckling i mycket pga diagnoserna, men det finns gränser för vad jag står ut med.
