Dagarna springer verkligen förbi nu när det blir varmare ute. Igår var jag ute på en promenad på förmiddagen, så nöjd att jag kom ut. Jag hade tur också, jag kände några stänkt precis när jag kommit ut men det blev inte mer än så. När jag var nästan hemma så kom regnet igen. Jag ökade hastigheten och när jag kommit in och upp för trappen öppnade himlen sig. Så mysigt att sitta i fåtöljen och lyssna på smattret mot altantaket. Vi behöver regn nu så jag klagar definitivt inte, dessutom hade jag ju redan hunnit vara ute.
Igår kom Jonas hem tidigare från jobbet. De jobbar bara halvdag när det är dag innan röd dag. Så redan vid lunch kom han in genom dörren och inte långt efter det sprang jag upp till Yasmine och Halid. Det är mina vänner som fick tvillingar för 6 veckor sen. Nu var det äntligen dags att mysa med de små liven, har bara sett dom när vi möts ute innan. Så Leona låg och sov på mig nästan hela tiden, medan Aidan fick komma och mysa en stund på slutet. Ja jag myste med honom lite innan också, men han skulle äta och lite så det blev inte lika mycket gos där. Jag stannade ganska länge. Halid fick möjlighet att blunda lite, vilket var meningen. Förhoppningsvis kan vi ta en promenad tillsammans snart så vi får träffas lite mer. Men det är mycket nu framöver. Varenda helg är i princip uppbokad, ja förutom en. Men för att dra det lite snabbt – nästa helg har vi fest i stan. Vetlandafesten heter det så där kommer vi vara en del. Det är gratis för alla och för alla åldrar. Så det blir lite barnteater och sådant samt lite musik. Detta är både fredag och lördag men får jag som jag vill åker jag på marknad på fredagen och festen på lördagen. På söndag är det mors dag och då har vi bokat bord på pinchos.
Helgen efter det har vi inga planer idag. Men sen kommer helgen då Mikael fyller 1 år. Vi ska på torsdagen fotograferas, och på lördagen har vi kalas. Dessutom fyller min systerdotter 18 på söndagen så det blir nog något där också. Helgen efter det sen slutar Lucas skolan och en helg senare är det midsommar. Så nu är det fullt ös mot sommaren helt enkelt.
Åter till igår. Mikael klättrade upp i trappen igen. Det går inte sätta ner honom efter vi varit utomhus. Han kryper direkt till trappen och ska iväg efter brorsan som klättrar före. Denna gång fick han testa på det medan jag såklart gick bakom och hade bra koll på honom. Redan vid 10 månader började Mikael visa att han ville upp, Gabriel väntade till han var flera månader äldre. Han var nästan 18 månader tror jag, det var efter Mikael var född i alla fall.
Senare på kvällen tittade vi på film. Jag var inte sugen men det fick bli så ändå. Filmen var bra – senaste Ant-Man och Wasp. Jag och Jonas gillade filmen men det gör inte alla. Vill minnas att den inte gick så bra på bio och att den får ljumna recensioner. Men jag tyckte den var bra, den underhöll samtidigt som den förde historien framåt. Nackdelen nu med hela Marvels universum är att man måste kolla serierna för att förstå helheten. Det är lite surt för serierna är knepiga.
Hur som helst, film igår och trötta föräldrar idag. Jag har sovit och Jonas har som vanligt fått vakna mitt i natten. Jag tycker synd om honom som tar varenda natt och får dåligt samvete, men det är bättre i det långa loppet. Jag somnar knappt om efter jag vaknat och gjort flaska och grejer så jag får ingen sömn vilket gör mig till ett svin om dagarna. Så då är det bättre att Jonas tar nätterna för han gör sakerna typ i sömnen. Sen kan han lättare somna på dagarna också. Så det får vara så här en tid nu. Det såg i alla fall ut som att Mikael och Jonas hade det mysigt i soffan idag på morgonen. Mikael vakande vid 5 så Jonas gick upp med honom. Jag vet egentligen inte varför för det hade jag nog inte gjort, men det vet man ju inte. Jag vakande en halvtimme senare men låg kvar i sängen och trodde dom skulle komma upp igen. Så jag njöt under täcket med tystnaden och sen gick jag ner.
Mikael har fått för sig att klättra upp för kanan förresten, detta barn kommer ge mig alla mina gråa strån.
Jag var och tränade och sen har det varit kanonväder. Men jag fick ett meltdown och la mig. Eller jag fick inte ett meltdown men jag blev bara så trött. Jag kommer hem. Blir jätteglad när jag ser att Jonas har varit ute med barnen för Mikael sover i vagnen. Men när jag kommer upp så sitter han i soffan med Gabriel. Jag vet, Jonas är trött som vaknar på nätterna. Men alltid när Jonas är med barnen så är tv:n på och han sitter i soffan, antingen gosar han med någon av grabbarna eller så sitter han med telefonen. Och jag blir rent ut sagt förbannad. Jag sliter mitt hår för att hinna med så mycket som möjligt om dagarna. Jag tar båda grabbarna på morgonen och fixar allting med blöjor, kläder och frukost. Sen är det promenad och allt runt det. Jag står och lagar mat och sen sover grabbarna på olika tider så jag får inte vila ett skit. Istället försöker jag hålla mig vaken med att städa eller plocka och tvätta. Eftermiddagen kommer och sen ska middagen serveras. Under eftermiddagen samt lite efter maten får jag sitta ner en vända. Sen lägger Jonas oftast grabbarna. Men när jag då drar iväg på träning eller något så sitter Jonas i soffan. Och där sitter han tills jag kommer hem. Visst han ger grabbarna mat och allt sådant, men han gör ingenting med dom på det sättet. Han gör ingenting i huset. Han tror han måste sitta i soffan hela tiden, istället för att hjälpa till med allt runtomkring.
Så när jag kom hem och han bara sitter där, igen, blir jag arg inombords samtidigt som det dåliga samvetet kommer. Ja han är trött men det är väl jag också? Jag får ju ta allting själv hela dagarna medan han går till jobbet. Han slipper allt gap och skrik och varannan vecka behöver han inte ens höra Lucas när han är på dåligt humör. Jag är så trött i mitt huvud, får aldrig koppla av från familjen liksom. Jag hade hoppat satt Jonas skulle fatta mer av detta då när han fick ta hela huset och jag låg på Ryhov. Men nej han fattar fortfarande inte.
Så jag gick helt sonika och la mig i sängen. Grät en skvätt för jag vet inte vad jag ska göra för att få honom att förstå. Först strax efter mellis gick jag upp igen, det var strax efter klockan 15. Sen dess (alltså 5 timmar) har jag hunnit tvätta 5 maskiner tvätt och jag har städat av toaletten nere i källaren. Vi har gemensamt varit och handlat och Jonas har lagt barnen, ja så dammsög han på mellanplan med, dock inte överallt. Hade han inte suttit i soffan när jag kom hem, och inte suttit där vidare, ja då hade vi hunnit med så mycket mer viktigare saker idag. Men det förstår inte han. Istället ska jag gå runt och vara ledsen och irriterad över att han inte förstår. Vi har ett staket att måla (vi kunde inte idag eftersom det inte är torrt efter regnet som föll inatt), gräset behövde klippas för typ två veckor sen vilket ännu inte är gjort, vi måste börja plocka i trädgården om vi ska hinna med det och att det inte ska se helg sjaskigt ut. Ska vi få ordning på häcken måste vi fixa med det också. Vi har ett helt hus att städa för det är det ingen som gjort i veckan. Men nej, han sitter med fötterna på bordet i soffan. så jag sätter mig också för jag orkar inte tjata och när det gått lite tid så får jag dåligt samvete för att låter allting bara vara. Blir då förbannad, fortfarande inombords, på Jonas eftersom han aldrig tar något ansvar.
Jag börjar bli trött på att vara husägare. Jonas fattar inte hur mycket det är man ska plocka och fixa med. Jag önskar ha nkunde ha mer förståelse för huset och allt som måste göras. Visst vi har lite projekt på gång som inte måste göras nu, men om vi inte gör dom så blir de inte gjorda på länge. Det gäller att prioritera hela tiden. Utnyttja tiden. Hade vi exempelvis varit ute idag så hade vi kunnat slappa ikväll. Men så ser han inte på saken. Jobbigt det där när vi är så olika i sådana saker.
Nice