Okej, det som hänt nu då. För mig är allt detta en katastrof, så är det kanske inte för flera av er, men för mig är det nattsvart för ögonblicket.
Det började med att vi fick besök av ett par vänner på kvällen. Jag hade glömt ge Jonas posten häromdagen då den låg i skötväskan. Så där fick han vår räkning angående el, fjärrvärme och vatten. Den var inte sen att betala eller något sådant, men vi fick en chock! Istället för den vanliga summan, hade vår vattenräkning skenat iväg. Visst, i bakhuvudet hade jag att vi nyss läst av mätaren, men nu var det så mycket värre. Enligt mätaren har vi på ett år gjort av med lika mycket som tre villor…! Vi har betalat för en villa, så vi fick två årsbelopp till kan man säga.
Anledningen? Jo vi hade en läckande toalett. Ja man ska byta direkt och nej det gjorde inte vi. Det finns många anledningar till detta men en av dom är ren och skär lathet. Jonas är inte händig och kan inte be om hjälp. Vilket gör att jag måste agera mellanhand så det blir gjort. Jag tjatade inte tillräckligt. Jag kan till och med ha sagt ”Okej, nu är detta ditt ansvar, jag skiter i det”. För jag orkar inte tjata. Men om jag sagt det om toaletten ska jag vara tyst om, men jag har sagt det om andra saker.
Men att kostanden skulle bli det här..? Inte i mina vildaste drömmar. Därför är jag självklart inte arg på Jonas eller säger att det är hans fel. Jag är arg och ledsen för att jag alltid ska behöva ha rätt, och att han ska få lära sig det den hårda vägen eftersom hela familjen blir drabbad. Men som sagt jag är inte arg på honom, mer på mig själv.
Detta leder ju då till att det inte blir något kök. De pengar vi skulle ha till nytt golv, färg till väggar och tak samt allt man behöver kring detta, dom pengarna går nu till en onödig räkning. Så en rinnande toa har gjort att det nya köket blir en fortsatt dröm.
Det var nu jag kraschade. Ni som känner mig och har sett vårt hus. Ni förstår nog varför jag kraschade. Vi har så mycket grejer i vårt kök och allting använder vi mer eller mindre. Men sakerna får inte rum i köket. Det är för mycket. Då har jag ändå rensat flera gånger sen vi flyttade in. Högskåpet har ingen dörr och en annan är trasig, jag bara väntar på att grabbarna ska ta sönder den helt igen. Gabriel kan öppna både diskmaskin och ugn själv, han vet numera hur. Lådornas bottnar buktar så snart ligger översta lådan i nästa och så vidare. Det ramlar nästan ur saker ur skåpen när vi öppnar och inget går att organisera. Jag var så lycklig över att detta äntligen skulle åtgärdas, och nu spricker den drömmen. Jag är på riktigt knäckt. Jag har gråtit sen i onsdags.
Vad gäller högskåpet så är det just som det låter, ett högt skåp. Men det finns i princip inga hyllor. Jag har lyckats frigöra två hyllor från andra håll
i huset, men det räcker inte. Nu när det dessutom då inte finns någon dörr, kan vi i princip inte ha något på de två lägsta hyllorna eftersom både Gabriel och Mikael är där och plockar, såklart. Här ser till exempel hur det kan se ut. Mikael ska klättra in dagligen. Och klättrar han inte in så är
han på airfryern. När han står upp så når han inte riktigt till andra hyllan än, men det är inte långt kvar. Gabriel däremot når dit.
Jag har lagt upp bilder här under på hur köket ser ut. Ser ni kaoset? På bilden med diskbänken, skåpsluckan längst till vänster är trasig. Den har Gabriel redan tagit sönder en gång. Han är och öppnar den jämt nuförtiden. Vidare så ser ni alla flaskor och det uppe på skåpen. Och tårtboxar och allt vad det är. Jag får på riktigt panik över att allt sådant står där. Jag vill inte ha det så. Men var ska jag göra av de? Nu kommer det åka ner i flyttkartonger och hamna i förrådet antagligen. Det enda smarta just nu är de två hängare som sitter på skåpet till vänster. Där får jag ner den större delen av alla våra lock. Det känns bra. Men det är inte kul med panten under. Men dörren som är där, den är alltid öppen så den syns inte. Men båda grabbarna hittar den ju så vi får aldrig ha panten i kassen, den ligger utspridd över hela våningen.
Här är väggen med spisen och diskmaskinen. D
et är den enda bänkytan jag har. Ser ni så lätt det är att använda den? Nej det är det ju inte. Och även här har vi fått stapla allting på skåpen eftersom det inte får rum i skåpen. Jag mår så dåligt av att se allt staplat så här. Bilden här till höger är en skänk som inte ska se ut så. Ja vi ska ha vår soda streamer och micro där, men resten? Ja det hamnar där för det finns ingen annan stans. Vårt kök är kaos. Förstår ni nu varför jag är så ledsen? Med det nya köket skulle vi frigöra mer bänkyta, vi skulle ha högre skåp så vi får in mer i skåpen och vi skulle äntligen få ett skafferi så vi slapp ha tre skåp med olika grejer i och ingen kontroll över det. Nu får jag fortsätta leva i detta kaos och det gör ont i hela mig.
Jag fick samtidigt veta att jag ska göra ett test för att se om jag får gå utbildningen jag sökt. Detta har jag inte läst något om någonstans, men detta är visst för att det är så många som sökt. Så även detta var ett problem för mig – Jonas måste ta ledigt för att jag ska försöka få komma in på en utbildning. Detta är ingen stor grej egentligen men nu var jag ju redan helt knäckt så jag skyllde på mig själv och sa ”om jag inte ens kan läsa mig till att jag ska göra ett test inför utbildningen, hur ska jag då klara själva utbildningen?” Jag är så låg i mitt mående nu så jag vet inte vad jag ska göra.
Och inte nog med det, i fredags skulle vi gått till pinchos och ätit med min bror och hans sambo. Jag ställde in eftersom vi eventuellt skulle köpa deras bil, vilket vi nu heller inte har råd med. Eller jo det har vi, om vi skippar köket. Men eftersom min bror har hintat om att det kanske inte är så bra att köpa den ändå, tittar vi nu på andra alternativ. Och en bil är viktigare än köket eftersom vi inte får rum i den vi har idag. Men eftersom jag inte orkade träffa dom, orkade berätta hur allting är hemma, ja då ställde jag in.
Vidare fyllde jag år igår och vi skulle ha kalas, men även det ställde jag in. Eftersom alla vet att vi skulle beställt köket, kommer alla frågor komma, och sen frågar alla varför vi inte bytte toalettstol och sen ska alla tjata och komma med ideér och allt vad det är. Vi har redan kollat med företaget om räkningen, den stämmer och allt. Vi gjorde fel och vi får nu betala för det.
Så i torsdags när min mor envisades med att ringa och säga att Jonas har läst mätaren fel. Nej säger jag, då har han skrivit fel. Nej säger jag igen. Då har han skrivit slarvigt så det blivit felläst av maskinen som läser av detta, än en gång nej eftersom vi gör det online. Jag sa googla rinnande toalett så får ni svaret. Hon ger sig inte så till slut sitter jag och gråtskriker i telefonen att det är toalettens fel, vi har gjort bort oss, vi ska inte ha något kök och detta är anledningen till att vi inte har något kalas, för att ni kommer tjata och gnata och förstöra mig ännu mer. Sen la jag på luren. Jag visste att det skulle hända. Mamma ger sig inte. Hon ska leta fel i allt, även om vi sitter och säger att vi har kollat allt, vi har undersökt och så vidare, nej det är fortfarande fel enligt henne. Min far hade suttit och bara sagt att det är löjligt att en toalett ska rinna så mycket och sen var det inte mer med det. Hur min syster och hennes man hade reagerat vet jag inte. De brukar vara rätt coola, typ fan va surt men sånt är livet. Men jag orkade inte träffa alla, jag har verkligen ingen att glädjas över längre.
Det värsta är att kalaset även var för Lucas eftersom han fyller på tisdag. Men han var ok med att vi ställde in, han förstår att jag inte mår bra. Men jag lider med honom för det var hans kalas också. Sen vet han även själv att han inte kommer få några presenter. Han fick ett xbox tidigare i år från oss och mormor och morfar. Så det är egentligen bara en present från syrran han får. Brorsan kunde inte komma. Så han tycker det är tråkigt men han brydde sig inte direkt heller egentligen, men det gör ändå ont i mammahjärtat.
Så nej jag mår inte bra just nu. Allt har kraschat runt mig och fortsätter. Jag sitter och gråter så fort jag tänker på denna soppa och hatar att vi köpte hus. Jag vet att detta kommer lösa sig, men när man sitter och vet att man ska beställa köket, man bara väntar på ett mail till, och så kraschar allt, ja då är livet inte så ljust. Jag vet just nu inte hur jag ska ta mig upp från detta. Det enda positiva i helga kråksången är väl att vi kommer köpa en bil ändå. En nyare bil som vi alla kommer få rum i. Nu när vi inte ska göra köket har vi råd att lägga lite mer på bilen. Och bilen är det viktigaste egentligen, vi måste ju kunna transportera oss. Men hur länge jag orkar vara i vårt kök vet jag inte. Jag ska se om jag kan röja lite idag. Plocka undan ännu mer, sortera bort och gå vidare. vi får väl se om vi kan göra någon form av nödlösning så länge. Jag vet dock inte hur.
