Det är inte konstigt att Mikael har haft feber och är gnälligast i kommun sen flera veckor tillbaka. Det är fyra tänder i överkäken som har brutit igenom, plus att en i nedre käken gjort det också. Med så många tänder på gång hade jag också haft ont och gnällt.
Idag är en sådan dag då jag inte vet vad jag ska göra. Han har gnällt från det att han gick upp. Det var ganska lugnt på förmiddagen. Han somnade när vi var ute och vaknade när vi kom hem. Så han har varit vaken medan Gabriel sover. Och dessa två timmar har varit konstant gnäll. Så fort jag sätter ner honom gnäller han. När han är i famnen gnäller han. När han vinglar till, men återfår balansen, gnäller han. Allt gnäller han över. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra längre. Jag vill bara ge upp och gråta.
Missförstå mig inte. Jag tycker så fruktansvärt synd om Mikael. Han måste ha jätteont och ingenting vi gör verkar hjälpa. Han är inte som Gabriel och blir lugn av nappen. Gabriel har man alltid kunnat ge napp och så har han tagit det lugnt sen. Mikael kastar nästan iväg nappen istället. Så det är helt olika. Jag lider med honom för jag har testat allt nu – napp, kyld bitring, mysa och gosa, inget fungerar. Nu har jag gett honom Alvedon och hoppas att den ska ta bort lite av smärtan. Förhoppningsvis somnar han en liten stund med nu så det blir ännu bättre för honom.
Detta är verkligen det negativa med att vara förälder. När barnen har ont och är ledsna och man kan inte trösta dom. Då går mitt hjärta itu, även om det bara handlar om något så ”enkelt” som tänder. Men förhoppningsvis lugnar han sig som sagt och vi kan ta nya tag igen efter sovstunden, om det blir någon.
