Idag har jag varit nikotinfri i tre år! Helt sjukt att jag har klarat detta.
Anledningen till att jag ens tar upp detta är för att jag fick en kommentar häromdagen om mina tänder. ”Du har gula tänder!” var kommentaren.
Jag vet att jag har gula tänder. Just den bilden jag la upp är dom väldigt gula på. Men bara om man tittar på datorn. I en liten mobil syns det inte lika väl.
Största anledningen till mina gula tänder är allt nikotin. Jag började feströka när jag var 18 år. Rökte från och till även på heltid, det vill säga även när det inte var fest. Jag rökte beroende på hur jag mådde kan man säga. En stressig dag på jobbet gjorde att jag kunde dra i mig två cigg varje rast. Och en månad senare när saker och ting var lugnt igen, ja då rökte jag knappt på jobbet.
När jag var gravid med Lucas rökte jag självklart inte. Samma dag som jag plussade så satte jag stopp. Jag tror jag stoppade rökningen redan innan, men det blev ett mer definitivt avstamp när jag var gravid. Jag har sedan rökt när Lucas var liten men aldrig i hans närvaro. Jag anpassade rökningen till när han sov och inte var i närheten.
När jag träffade Jonas var jag tillbaka på feströkandet. Rökte aldrig när Lucas var hemma. Däremot hade jag börjat snusa. Och då började jag ju nyttja nikotin dagligen. Stressiga dagar kunde de gå åt många prillor kan jag ärligt säga. Men rökandet minskade ner till att bara ske vid just fest, eller när vänner kom över och vi satt hemma och spelade spel. Då kunde jag följa med ut någon gång och ta någon cigg. Värsta var på festival. Då rökte man hela tiden. Men när man kom hem så var det som vanligt igen – bara snus.
Vi bestämde oss för att försöka skaffa barn och då var det som stressigast i mitt liv egentligen. Jag trivdes inte längre på min arbetsplats. Kände att framför allt tre personer gick mot mig och frös ut mig. De skötte inte sina uppgifter så jag fick ta så mycket mer. Detta gjorde mig trött och ledsen på jobbet så jag snusade så mycket mer. Samtidigt hade jag enormt mycket med Lucas. Han var arg och retlig hela tiden och ingenting fungerade. Så då bestämde vi att vi skulle skaffa barn, lite komiskt ändå. Men det finns aldrig ett tillfälle som är det bästa. Men tack vare tanken på att utöka familjen, fick jag annat att tänka på. Dessutom, utan att veta om mina känslor för jobbet, fick jag en annan arbetsgrupp. Mina chefer såg ju att jag mådde dåligt, men för dom handlade de bara om situationen med Lucas. Så jag bytte grupp och avdelning. Det blev både bättre och sämre. Kollegorna var trevligare, men dom var trötta på all ny personal jämt, så de lärde mig ingenting. Så dagarna gick fruktansvärt långsamt. Men jag slutade röka. Jag slutade redan på min första avdelning, det blev lättare att sluta helt tack vare min andra avdelning eftersom det inte var stressigt alls där inne.
Så sedan den 10 april 2020 har jag varit nikotinfri. Men jag har ju fått ta smällen. Idag har jag gula tänder. En påminnelse helt enkelt. Jag har haft tankar på att bleka dom, men det har aldrig varit tillfälle. Jag var rädd att börja snusa efter Gabriel var född, Jonas snusade fortfarande då. Men det gjorde jag aldrig och inte långt senare var jag gravid med Mikael.
Idag känner jag mig ganska säker på att jag inte kommer börja röka eller snusa igen. Så det kanske är dags att fundera på en blekning av tänderna. Vi får se. Det vore trevligt att fräscha upp dom litegrann, vad tror ni?
