malinsroom

Det är mycket grått i Linnés lilla hörna. En mjuk och behaglig färg som gör sig fint till de flesta färger. 

När min bloggkollega Kim för ett tag sen la ut en bild på hennes barns ljusa sovrum fick hon kritik för att det var ett tråkigt rum, att det var synd om hennes barn osv. 

Stackars, stackars Linné. Vad ska det bli av honom när han växer upp med allt detta vit-gråa? 

Att påstå att barn skulle bli lyckliga av ett rum som liknar en färgexplosion är bara knäppt. Förhoppningsvis så spelar materiella ting ingen roll, eller gör någon som helst skillnad på lyckobarometern för små minimänniskor. Jag tror att närhet och kärlek ger lyckliga barn. Inte färg. Inte saker. 

Men för oss vuxna är det en helt annan grej. För en pytteliten del av lycka går faktiskt att köpa för pengar. 

Mitt hjärta klapprar i varje fall lite extra när jag tänker på hur fint det kommer att bli i Linnés säng när jag bäddar med detta fina påslakan och spjälskydd som är på väg hem till oss…

  
Det kommer att bli så himla fint. Och kanske kommer det att betyda något för Linné när han är vuxen, för materiella minnen kan faktiskt även det göra oss vuxna lite lyckliga i själen.