Malin Gramer

Min son går på världens bästa dagis. Pedagogerna har alltid varit helt fantastiska och min son har älskat att gå dit och hänga med – ”mina grabbar” som han själv uttrycker det.
Det har varit en trygg, härlig och utvecklande miljö. Jag har varit överraskad över hur mycket bra och roliga saker hangar fått lära sig.

Men sedan i höstas så har det hänt någonting, personal har bytts ut och helt plötsligt har mitt barn och flera andras barn (jag tror faktiskt att alla föräldrar märkt skillnad) börjat knorra, drömma mardrömmar, några barn har börjat att kissa/bajsa på sig, blivit utåtagerande, skrikiga, ledsna, rädda för att gå till förskolan. Även mitt barn har vid flera tillfällen gråtit/vädjat om att få slippa gå dit, velat stanna hemma. Några barn har tom haft panik över att behöva bli lämnade där.

Anledningen till att jag skriver om detta nu är att nu har det tydligen eskalerat rejält (under tiden jag varit här), några föräldrar har kommit dit och plockat hem sitt barn som fått slutat på dagen, en av min sons bästa kompisar har nu ställt sig i kö till annat dagis. Det känns så sorgligt, från att vara så bra till det här kaoset.

Det var ett möte för några veckor sedan men nu har föräldrarna fått nog och skrivit ett långt mail till rektorn för förskolan och sammanställt alla incidenter.
Jag fick typ en chock när jag läste om alla olika saker som hänt.
Jag har ju själv reagerat på flera saker, som jag pratade med några föräldrar om innan jag åkte.
Vill inte riktigt gå in på fler detaljer just nu.

Så igår kväll och idag har jag suttit i flera samtal och mejlat med föräldrar. Och jag har haft ont i magen över att det idag var Charlies första dag på förskolan efter Mexico och jag har haft ångest över att jag inte kunnat vara där, hålla honom i handen och känt av hur stämningen varit. Jag hoppas så att han har haft det bra.
Jag pratade nyss med Charlies och hans pappa i telefon och det verkade ok, men det är så svårt för han vill inte berätta något om sin dag. Usch det gör så ont i mitt hjärta!
Nu vill iallafall Charlies pappa hålla honom hemma några dagar. Och på Onsdag är det möte för alla föräldrar med rektorn.
Det här är en sådan mardröm att som förälder behöva vara orolig för sitt barns välmående och trygghet. ❤️

Huva!