Den senaste tiden har katastroftankarna befunnit sig ständigt i min hjärna. Jag har lyckats hållit dem lite åt sidan så de inte tagit över helt, men de har funnits där pockandes. Lockandes på uppmärksamhet. Livet har rullat på i god takt utan några större förluster eller händelser. Sånt skrämmer. Jag liksom väntar på att något…