Nu är det länge sen sedan vi träffade kompisar. Jag är så kompissjuk så jag dör snart. Vi har fått försakat mycket inför denna flytt och försäljning av förra lägenheten. Lägga allt vid sidan av.
Men jag fattar inte hur alla andra hinner med allt. Hinna träffa all utspridd familj och släkt och detta ska ske kontinuerligt. På båda sidor. Har man träffat ena sidan är det dags för andra sidan.
Det blir lätt att det går ett par månader mellan varven innan man träffar vissa av familjen. Vi har ju inte råd att åka till alla heller hela tiden, så det blir ju att folk får komma hit oxå.
Men så är det det där med helger. Det är bara 2 dagar i veckan man har tid att träffas, umgås och ta det lugnt och bara umgås med varandra oxå.
Jag tycker att många andra småbarnsföräldrar hinner med både kompisar och familj hela tiden och hitta på roliga saker med kompisars barn. Jag fattar inte. Sker detta automatiskt när barnen blir äldre?
Jag tycker mest vi snurrar runt och folk drar i en till höger och vänster.
Nu har vi iallafall försakat kompisar länge! Det känns inte okej. Jag hinner knappt med att prata i telefon nuförtiden, dagarna bara går och veckorna rullar på.
Nästa helg är vi iallafall bjudna på inflyttningsfest och det ska bli skitkul att gå på. Även om jag inte följer med ut så tänker jag tokhänga på förfest :).
Men hur gör ni? supermammor?
Hur hinner alla andra med?
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Jadu Johanna!!
Det är inte lätt det där med flytt, familj och vänner. Speciellt när man inte bor i samma stad.
Jag tror att om vi bara bott där våra nära och kära bor så hade det inte varit lika krångligt. Samtidigt kan jag i bland känna att det oftast är jag och Lexie som får åka om vi vill träffa några.
Visst.. familj kommer hit emellanåt.. men jag är ju oftare hos dom än vad dom är här… och självklart av en anledning eftersom jag kan åka mitt i veckan å vara där ett tag. Men detta är ju också när jag är själv… När Classe kommer hem har vi ju massor att ta igen å det finns alltid grejer i huset att fixa med.
Supermammor är vi … även om vi känner att vi inte alltid räcker till… det är ju det som gör oss till supermamor… att vi får kämpa lite å göra det bästa av situationen! .)
Kram gumman! Vi finns kvar, vi har inte ens barn och hinner inte heller med allt vi vill ju. Men snart är det förfest 😉 hihihi