Livet runt 40

Herregud vad tiden går fort. Jag har varit hemma sedan november 2010 och ska alltså börja jobba igen på onsdag. Har jag verkligen varit hemma så länge redan. Är min tid slut med Olivia nu.. alltså ensam. Känns jättemärkligt och lite ledsamt faktiskt.
Man vill nästan krama ur de sista minutrarna och bara umgås vi två nu dessa två dagar. Vi hade tänkt att gå till öppna förskolan idag, men med en temperatur på minus 10 så är vi hemma och leker och myser.
Dessutom har jag sovit som en kratta inatt av olika orsaker. Hostan är tillbaka big time och Olivia har sovit oroligt. Enda gången hon sov helt lugnt var när jag lade henne bredvid oss vid 5 imorse. Då sov hon som en stock. Men så vaknade jag upp av att hon satt upp och hängde över Andys kudde imorse.
En jäkla tur att man vaknar lätt!
Man får verkligen vara med nuförtiden.
Olivia har blivit förkyld, endast snuva. Inte så farligt, men kanske lite sviter efter vattkopporna. Inte vet jag.
Andy gör sin nästsista dag på jobbet idag oxå. Känns nog konstigt för honom med. Kommer bli mysigt för dem att bara umgås de 2 och ibland bara vara hemma och ibland gå på babyrytmik, babysim och öppna förskolan.
Andy satt igår och pratade om att han fattar inte hur han ska hinna med alla saker jag gjort här hemma.
haha..
Nej.. jag förstår det.. En mamma/tjej/kvinna är en maskin med många bollar i luften.
Men försöka duger.
Han ville iallafall att jag skulle hjälpa honom med att göra veckomatsedlar, så han kan laga mat till oss.
Inga problemen säger jag! One veckomatsedel coming up.