Livet runt 40

Det är märkligt hur hjärnan och kroppen fungerar. Rent jäkla häftigt faktiskt. Här har jag ammat Petter i 8 månader och jag hade tänkt att göra det tills han blev ca 9 mån. Nu valde han ju själv att sluta. Han var klar. Ville inte mer.
Efter ett par dagar återpassade sig min kropp till detta. Brösten försvann och mjölken sinade.
Och bara efter ett par dagar kunde jag inte tänka mig att lägga honom vid bröstet igen. Helt plötsligt kändes han för stor. Som en liten gigant. Nästan vuxen. Inte ville jag att den där lille jätten skulle ligga och lapa mina bröst.
Efter bara några dagar hade han blivit så stor i min hjärna och ögon.
Nu saknar jag det inte. Inte ett dugg.
Nu saknar jag bara att dessa påsar inte är lika fyllda som innan.