Livet runt 40

Jag skulle gärna vilja bli festfixare. Jag märker det när jag blir den som håller i saker. Jag planerar, funderar och planerar saker. Klurar ut saker som ska göra folk glada och små detaljer.
Jag var en gång toastmadame på en väns bröllop. Jag planerade små roliga detaljer, annorlunda välkomsttal och delade ut små fågelfröpåsar till gästerna när de anlände till kyrkan.
När jag hade min egen 30 årsfest var det 70-talstema. Jag höll i allt själv, inbjudningar, lekar, välkomstdrink och lite annorlunda småsaker. Dock fick jag inget tal alls den kvällen… Hm något som tyvärr kan göra mig lite bitter och ledsen ibland, men men…
När det vankas presenter till folk måste jag säga att jag är bra på att snappa upp saker som folk sagt i förbifarten de vill ha. Som nyligen när svägerskan fyllde 30. Jag var den enda som hörde att hon ville ha iron maiden biljetter och gav det som förslag. Och glad det blev hon.
Jag fixade även allt med Olivias namnfest och fixade dit en kille som sjöng bl.a. Låten de spelade på Nyhetsmorgon när vi låg på BB när oli precis var född.
Och nu är jag arrangör för brorsans kommande 40 årskalas. Inget storstilat men ändock på restaurang och så. Jag tog frivilligt på mig att fixa ihop folk. Skitkul ju!
Ofta blir det asstressigt och man tycker emellanåt att aldrig mer och fy fan, men samtidigt älskar jag att ha mycket att göra och planera.
Förra helgen när syrran var här planerade vi bröllop. Fest och bröllop. Våra egna. Ja, nu är hon ju redan gift och jag är inte friad till så…
Men roligt att drömma lite.
Men festfixare vore ju dretroligt. Särskilt när man ser vad överraskade och glada folk blir.
Men… Någon marknad för sånt finna väl inte? Och vem anlitar en sån i Sverige?
Well Well. Drömma går ju alltid.
Och nu har jag ju ändå en 40 årsfest att planera. Petters namnfest och utlandssemester i höst. Så det räcker ju :).