Igår morse när jag väckte Olivia och vi satt och myste i sängen pekade hon mot taket och sa:
-Titta gubbe.
Jag tittade och såg ingenting.
– Ser du en gubbe, frågade jag.
– Nej, sa hon då. Borta.
Hmm… det får mig ju självklart att fundera om hon ser andar. Kanske var det en ande precis där hon pekade, som försvann bara en stund senare.
När jag var liten pratade jag med min mamma om min andra mamma i himlen. Kanske kom jag ihåg något jag inte minns idag. Jag slutade med detta när jag var 3-4 år har jag för mig att hon sagt.
När jag blev äldre har jag fått uppleva många många andliga saker. Vissa otäcka och vissa lugnande. Vissa i samband med dödsfall och vissa har bara varit där. Vissa obehagliga andar och vissa snälla.
Till slut fick jag säga till dem att lämna mig ifred och sedan dess har det faktiskt varit väldigt lugnt. Nästan så jag saknar det haha.. Konstigt.
Jag tror på ett liv efter döden eller jag hoppas verkligen att det finns det. Det borde ju inte bara ta slut eller hur? Alla gånger man varit och spått sig och fått hälsningar. Namngivna hälsningar. Borde ju inte bara vara påhitt. Och alla gånger man upplevt och känt närvaron av något man inte ser.. borde ju inte bara vara kroppens sätt att spela ett spratt?
Tror ni?
Jag tror också på ett liv efter döden. Min syster dog i november och efter det tror jag ännu mer på det! Det hände så mycket grejer efter att hon dog; en tavla på henne åkte i backen utan att någon var i närheten, ett hjärta som såg ut som hennes gravsten dök upp i snön utanför huset, min nyfödda lilla tjej log i sömnen när vi var vid hennes grav för första gången efter begravningen (de säger att spädbarn pratar med de döda när de sover och min syster var väldigt barnkär…). Samma sak med äldsta dottern när hon var liten så kunde hon stirra ut i tomma intet och le, kanske fanns det en ande där?
Mmm jag håller mig dig Sanna. De ser mer än vad vi tror. Och jag beklagar så mycket med din syster. Troligen kommer hon vaka över din dotter och vara hennes skyddsängel eftersom de tyvärr inte hann träffas. Massa kramar
Jag tror också på ett liv efter döden. Min syster dog i november och efter det tror jag ännu mer på det! Det hände så mycket grejer efter att hon dog; en tavla på henne åkte i backen utan att någon var i närheten, ett hjärta som såg ut som hennes gravsten dök upp i snön utanför huset, min nyfödda lilla tjej log i sömnen när vi var vid hennes grav för första gången efter begravningen (de säger att spädbarn pratar med de döda när de sover och min syster var väldigt barnkär…). Samma sak med äldsta dottern när hon var liten så kunde hon stirra ut i tomma intet och le, kanske fanns det en ande där?
Mmm jag håller mig dig Sanna. De ser mer än vad vi tror. Och jag beklagar så mycket med din syster. Troligen kommer hon vaka över din dotter och vara hennes skyddsängel eftersom de tyvärr inte hann träffas. Massa kramar