Vi håller ju successivt på att byta ut vissa amningsmål mot mat/gröt. Snart ska han väl bara äta gröt eller välling på kvällen och inte ammas efteråt och till lunch är det smakportioner fortfarande.
Jag funderar mycket på det här med amning. Hur länge jag ska fortsätta med det. Jag vill absolut inte amma för länge. För länge är ju en definitionsfråga såklart och för mig är för länge när Petter börjar gå.
Olivia ammade jag i 8 månader, sen ville hon sluta själv. Hon var nöjd så. Asbra. Jag slapp vänja henne av med bröstet, hon var inte intresserad längre.
Petter däremot känns annorlunda.
Han fick t.ex. gröt igår kväll och gnällde så han gnällde efteråt. Suckade djupt när han äntligen fick amma igen. Han känns mer tuttig än vad Olivia var.
Men jag tycker 8 månader är lagom. Det känns okej för mig. Alltså typ 2 månader kvar, lite drygt.
Hur gick era funderingar och hur länge ammade ni?
Om ni har fler barn, var det olika?
Jag kommer heltidsAmma min lilla skrutta tills hon är 6 månader ungefär sedan kommer jag nog glesa ut de lite mera!:)
Lillan ammade jag tills hon var 9 månader, då var mjölken helt slut och det gick faktiskt riktigt bra. Hon var så nöjd med mat och att få välling till kvällsmat att det gick utan problem 🙂 Hoppas på samma tur med nästa nu 🙂
Jag ammar fortfarande min 2-åring! Hade redan från början en tanke om att amma till 1,5 år, om det funkade. Trodde dock aldrig jag skulle amma såhär länge! Men, bebis spottade bara ut vällingen, och har hela tiden visat starkt och tydligt att hen vill amma. Och jag själv har tyckt det varit smidigt att amma. Nu är det morgon och kväll vi ammar, plus en stund efter förskolan. Och jag har ingen aning om när vi ska sluta.
Nej det är konstigt att egentligen har man inget att säga till om som förälder :). Barnen bestämmer jäkligt mycket själva och när det är dags att sluta. Och tar de inte välling så skulle jag med amma. Vi ska nog börja ge smakportioner med välling snart med. Blir spännande.
Jag ammade tills Henning var 8 månader, men då ammade jag bara morgon och kväll sen nån månad tillbaka. Han valde själv bort det, hade aldrig tackat nej till bröstet innan men då bara flinade han med hela ansiktet och bet (ganska löst), Jag erbjöd morgon och kväll ett par dagar till men fick samma respons. Han tyckte väl det räckte med vanlig mat. Han är första barnet och jag började med smakportioner redan vid 4 månader, han var så intresserad av vad vi åt. Sen började jag redan innan 6 månader med att byta ut några amningsmål till vanlig mat eller gröt. Såhär i efterhand ångrar jag mig, hade gärna helammat till 6 månader och sen delammat längre, men nu valde han ju bort det. Men jag hade nog inte velat amma längre än till året. Om amningen funkar lika bra med nästa barn så kommer jag nog som sagt helamma längre, inte ha så bråttom.
Ja det är konstigt det där att de helt plötsligt inte vill. Häftigt liksom. Fått smak på annat i livet istället.
Med Emma helammade jag 9 månader, sen delvis tills hon var runt året, då tackade hon nej själv tillslut.
Med Axel som hade kolik och aldrig åt mer än nödigt kommer jag inte ihåg riktigt, började nog med gröt före halvåret och slutade amma före 8 månader. Han var inte tuttig.
Alice var en riktig tuttlisa, ammade henne till jag började plugga, då var hon 10 månade och vi slutade för Peters skull, svårt att få i henne mat när jag var borta. Hon tog som de andra INTE flaska innan vi slutat.
Rickard har nog precis slutat, 13månader, men inte ammat sen före jul… Men skulle lätt kunna börja igen tror jag, han frågade igår senast… Började tidigt med gröt då han började bitas så fördärvat när tänderna kom. Annars har han varit rätt snuttig.
Behöver jag säga att amningen funkade bra och aldrig kändes jobbig för oss? Bara Axel som var ”svårammad”, men det funkade tillslut det med.
Satan vad skönt att det aldrig var problem. Inte med något av barnen. Det är få förunnat. Och alla barn är olika :).