Saker som tyder på det hittills:
• jag har glömt bort hur länge man kör med smakportioner innan man byter ut en måltid
• jag har glömt sovrutiner, jag kan knappt mina egna
• de sju sprången hade jag dyngkoll på, nu vet jag knappt hur man går igång
• jag glömmer att spädbarn spyr hur kan man glömma detta dagligen?
• dagis skrev tider på en lapp vilka dagar oli skulle vara där då vi bytte lite. Även fast lappen fanns ringde jag och sjukanmälde på fel dag och dök aldrig upp den dagen hon skulle vara där på mellandagarna, men jag ringde iaf och sa att vi inte skulle komma dagen efter då hon inte skulle vara där.
• jag glömmer slänga bajsblöjor och undrar sen varför det luktar skit och kollar blöjorna. Det tar ofta lång tid innan jag kommer på vad det är och var det ligger.
• D-vitamin glöms trots postitlapp på kylskåpet!
• jag glömmer bort hur gammal jag är. Sagt fel ålder i två år.
Blir det ändring eller bara värre??
Blir man mer senil ju mer barn man har?
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Jag har bara ett barn men jag tror man har stenkoll med första barnet på vad de ska äta och när de får börja med ny mat och så vidare. Men sen inser man att det inte är så viktigt utan det viktiga är att följa barnet o se när det är redo. Jag tror inte alls att jag kommer vara så noga med nästa barn. Det låter kanske hemskt men på något sätt känns det som att att man vill att det ska hända nya saker hela tiden, med andra barnet har man nog fullt upp och tiden försvinner. Att gå på känsla är nog bäst. Så länge man har någorlunda koll på vad som är direkt farligt. Nu talar jag mest om maten då jag inte har nån direkt erfarenhet av det andra.
mm så är det nog.. Man är så lyhörd och uppmärksam med första barnet och med andra så rasar bara tiden iväg. håller med.
Så länge alla lever när dagen är slut känns det vl som att resten kvittar?
Som sagt förut så vet ajg inte ens vad de 7 sprången är. Om nån skulle fråga ”kan du de 7 sprången?” skulle jag förmodligen svara ”Nej, jag kan ingen ting om maraton” typ.
Men jag håller med om at en är lite lost vad gäller maten. Hur tusan gjorde vi? det är typ inte ens länge sen. ändå är det blankt i skallen.
p.s jag lyckades planka på tå! (inte så långe men länge nog för att vara godkänd på schemat! d.s