Livet runt 40

Inget är väl så ångestframkallande som amning. Innan man fått barn ger barnmorskan ibland falska förhoppningar och förväntningar på att det ska gå så lätt att amma. Barnet tar tag runt bröstvårtan och suger fast och får snabbt i sig mat. Mamman sitter där och njuter av att få se sitt barn nöjt och glad.
Say what.. and again please.
Det pratas sällan om all ångestframkallning det ger. Alla frågor man har i huvudet. ”Får de i sig tillräckligt?” ”Gör jag rätt?” ”Ska det göra så här ont?” ” Varför njuter jag inte av att amma? Är det fel på mig då?”
När jag ammade Olivia kämpade vi i 3 månader med amningsnappar och koppar och bröstpump. Det gjorde ont konstant och jag grät och tyckte jag var världens sämsta mamma som inte kunde amma utan var tvungen att använda alla hjälpmedel som fanns och sitta och handmata. Det kändes som det var tabu att berätta för min barnmorska att vi använde oss av amningsnapp. Det var ju inte riktigt lika bra som vanlig bröstvårta.
Idag vet jag bättre. Jag är fan förespråkare för amningsnapp. Svinbra när lilla Olivia fick tag på en gång.
Jag njöt nästan aldrig när jag ammade Olivia. Jättetråkigt, men allt krånglade så länge och man visste inte så mycket då, så det gick liksom inte.
Med Petter är det tvärtom. Denna matglada kille fick tag nästan omedelbart och äntligen fick jag uppleva hur det kändes när allt fungerade på en gång. Helt plötsligt (efter smärtan gått över) kunde jag njuta av att amma. Nu är det jättemysigt. Nu.
Men fortfarande kan amningen ge mig ångest. Får han i sig tillräckligt? Ja uppenbarligen när han väger 7,5 kg, men ändå.. man vet ju ingenting. Man funderar ju när han äter så pass ofta.
Och när man pratar med barnmorskan om det säger de mest att ibland vill de inte äta utan bara ha närhet.. Jo.. självklart. Vill han ligga och käka puppe, så får han självklart göra det, jag nekar honom aldrig.
Men ändå när man pratar med barnmorskor om amning får de nästan en att känna en dålig. Särskilt om man ens yppar att man har gett ersättning någon gång eller annat.
Jag vill helamma 6 månader – absolut. Jag tror till fullo att amning är det bästa för småbarn. Absolut.
MEN
Jag förstår verkligen folk som ger ersättning för att slippa ångesten och maktlösheten man som mamma känner. Pappor kan aldrig föreställa sig vad som försiggår i ens hjärna när man kämpar och krånglar med de små liven.
Jag är glad att amningen fungerar med Petter, så jag fått känna hur det känns när det för en gång skull fungerar.
Men jag tycker barnmorskor ska prata mer om det oxå. Allt är inte guld och gröna skogar.
Vill du läsa mer om mina åsikter om amning så finns det här:
Kom ihåg tips amning.