Livet runt 40

När man väljer att skaffa en STOR familj

Något jag funderat enormt mycket över är alla dessa Familjen Annorlunda. De som väljer att skaffa en massa massa barn. Vissa har 11, 10 och vissa färre t.ex. ”bara” 7-8 st.
Jättemysigt att ha en stor familj säkert, men hinner man med att umgås med alla barnen? Hinner alla barn få egentid med mamma och pappa. Hinner man lära känna alla barn ”på riktigt”?
Får alla barn nya kläder eller får vissa bara begagnade kläder och saker?
Jag gillar oxå tanken på en stor mysig familj, men jag känner att jag verkligen vill hinna med de barn jag har. Jag har alltid velat haft 3 barn, nu kan det bli så att vi väljer att ”bara” skaffa 2, men 3 är maxgränsen.
Jag vill verkligen hinna med och ha tid för mina barn, göra saker tillsammans med allihopa samtidigt som man gör egna saker med bara 1 av barnen ibland. Kvalitetstid.
Hinner man med sånt när man har 10-11 barn?
Jag kommer från en familj där vi är 4 syskon, 3 på mammas sida och 1 på pappas sida. Fullt tillräckligt om ni frågar mig. Det skiljer som mest 9 år mellan mig och min yngsta syster. När man växte upp var det ju inte så himla mycket man hade gemensamt såklart, men nu när man blivit äldre har man kommit varandra närmre.
Man kan ju inte skaffa barn bara för ens egen skull eller? Alla barnen måste ju oxå må bra. Jag säger absolut inte att dessa barn far illa på något vis, men blir det för stor åldersskillnad på den äldsta och yngsta lär man ju inte känna varandra helt och hållet förrän man är äldre. Där går man ju miste om mycket.
En annan funderingar jag har över att skaffa så pass många barn är Vill man verkligen jobba? Jag kan längta tillbaka till jobbet emellanåt och ha egentid. Johanna tid. Jag kan längta efter att ha en lön. Att tjäna pengar.
Men iochförsig med 9 barn lär man ju få ett jäkla barnbidrag, så då behöver man ju inte jobba kanske.
En annan fundering jag haft gällande detta ämne är om man verkligen mår bra i sig själv när man väljer att skaffa så många barn. Hade man själv en bra uppväxt eller har man behov av trygghet och uppmärksamhet nu? Eller har man ett enormt kärleksbehov som bara kan mättas av kärleken från ännu ett barn?
Nej, jag vet inte. Det jag mest funderar på är om man verkligen har tid för alla barnen. Så de känner att de får den uppmärksamhet som de behöver. Det är min fråga och fundering.
Tar gärna emot kommentarer från er som har många barn.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Hanna

    Vill bara säga att man skaffar inte tio barn pgr av det stooooora barnbidraget… Löjligt att ens tro det…
    Och ja man har tid att se och bekräfta varje barn ! Alla är vi olika, en del tycker att två räcker och en del vill ha ett gäng.. Finnes inget rätt el fel..
    Och hur man än gör med kläder tex så blir det ju fel.. Tex om jag bara köper sk märkeskläder då heter det att ja du har ju råd..du som får sååå mkt i barnbidrag el om ungarna kom i beg skitiga trasiga kläder.. Ja titta där hon har såå många barn så hon har inte råd … Hur man än gör så är det alltid ngn som ska hacka och klaga… Typiskt vi tjejer egentligen…elaka..:-(
    Och ja…jag har tio barn.. Men skulle aaaaaldrig vara med i tv!!!!!

  2. Hanna

    Nej,det är en fråga jag ställt mig många ggr när jag tittat på familjen annorlunda. Alltså jag har ingenting emot familjer med många barn,men skulle nog själv aldrig palla det. jag har en kompis med fem barn väldigt tätt och det är ju minst sagt kaos när man är där och hälsar på,eller pratar med henne i telefon,det är alltid skrik och vrål i bakgrunden. Min kompis är också härligt ärlig med hur deras liv är,hon kan svära och beklaga sig och vara färdig för psyket rätt ofta dock med glimten i ögat. jag beundrar henne för att hon orkar. En annan klenis kör med två barn(än så länge) och tyckte jag hade problem att få egentid med storasyster när lillan kom. Nu har jag kommit i en skön balans med egentid med båda barnen men det tog nästan tre år!

    1. MissJoi

      Skönt att ha någon som är så pass ärlig som din kompis är. Sånt gillas! Hehe.. vi klenisar kör med 2 barn och jag tror det kommer bli en pärs det med. Härligt att du har en skön balans nu iaf Hanna.

  3. missmemo

    Har också funderat på det faktiskt!
    Jag vill ha 3 barn, tycker det är ”lagom”, för mig alltså. Jag har många gånger undrat hur de har råd med allt? Som att resa till exempel. Det måste ju kosta skjortan!
    Sv; Vi ska också sälja innan vi köper, eller förhoppningsvis ungefär samtidigt 😉
    Vi bor i hus nu, så det blir hus igen. Men vi vill flytta ”in i byn” om man säger så och ha mindre att renovera. Ska fixa lite småsaker först bara, har lite ångest över att lägga ut huset på föräljning eftersom vi bor i en liten by och många kollar säkert bara av ren nyfikenhet 😉

  4. Magda

    Tack, jag såg att du plussat eftersom jag hänger i julimammorna en hel del, gillar forumet här på portalen. Men ville inte gå ut med vem jag var förrån för en vecka sen, så jag heter Lena där fasta Magda här i bloggen och Magdalena egentligen 😉
    Japp, 2 juli är det sagt nu, får väl se hur det ändras. Men vi ligger jäkligt lika ju! Superkul!
    Kram

  5. millasblogg

    Tid är dyrbart…det vet man sen man skaffa barn helt klart! Om man redan nu har dåligt samvete för att man jobbar heltid och man knappt hinner med 1 så är en familj på 10 barn till för mig helt utesluten! Och jag vill inte det. Visst kan man gå ner i tid men det ska funka ekonomiskt oxå. Då en annan inte har nån erfarenhet av detta så kan man väl bara fantisera om hur det skulle va. Men jag tror ju att de större barnen får ta mera ansvar och hjälpa till med sina småsyskon. Man har ju bara två händer och två ögon fortfarande. Jag skulle iallafall vilja ge mitt/ ev mina barn lika mycket tid…hur man gör med det i STORA familjer förstår inte jag. Men för det betyder det ju inte att det är nåt fel i det…det är ju upp till var och en som sagt..
    Kram!

  6. Magda

    Jag har ju lika många/få barn som du så jag är nog inte lämpad att svara egentligen. Men jag känner faktiskt ingen större lust att arbeta, jag skulle hellre vara hemma med Nora lite till och längtar till sommaren när jag återigen får vara hemma i lite mer än ett år. Sen kommer jag definitivt inte vilja jobba 100% det är för mycket känner jag. Vill ha mer tid och ork för min familj. Så det med arbetslust ligger nog mer i personlighet än i hur många barn en väljer at skaffa. Sen tror jag inte nån blir rik på barnbidrag, visst får en mer pengar men det är ju oxå mer munnar som ska mättas och rumpor som ska vara torra så det går nog på jämt ut.
    Men jag funderar oxå som du, lite hur en kommer framtill att jo men vi har ju bara 9 vi kör på en 10a oxå. hur tankarna går, och hur tiden disponeras. För alla måste ju laga mat, diska och tvätta oxå…det lär ju gå åt mer tid till sånt ju fler en är i familjen? eller?
    Ah, vore intressant om nån ville svara på ditt inlägg, nån mer än jag då med sisådär 6-12 barn fler än mig.
    Hepp!