Livet runt 40

Igår kväll höjdes Olivens temperatur till 39,1. Mammahjärtat blödde, vi gav 2,5 ml Alvedon och  ringde 1177 och de sa till oss att söka akut då hon är så pass liten som hon är (inte ens 4 månader).
Sagt och gjort, vi klädde på oss i raketfart och packade in oss i bilen och begav oss till akuten.
Då jag häromdagen var på barnakuten visste jag ju var den var… (trodde jag ja). Vi tog hiss F och åkte upp till våning 3… som var stängd. Vi smet in på en annan avdelning och de hänvisade oss till akutmottagningen, den stora alltså då barnakuten är stängd nattetid. (tilläggas bör då att de håller på att bygga om hela Karlstad Lasarett så man vet inte riktigt var man ska).
Vi tog denna gång hiss E och sprang in helt fel ingång och blev hänvisade runt hörnet.. där den ordinarie ingången till akuten är. My god. Vi kunde ha åkt direkt till den stora vanliga akuten om de bara sagt det. Tur att det inte var livshotande tillstånd.
Väl inne på akuten, incheckade och klara blev det väntan.. väntan och åter väntan. Man var ju inte ensam om att söka akut. Det kom in flertalet barn som var hostiga och hängiga och jag ville bara säga åt dem för att hålla för munnen när de hostade (ja ja.. jag vet.. det går inte.. hjärtat hostar ju oxå rätt ut).
Mammahjärtat blev oxå sämre när vi var inne på akuten, näsan började rinna och ögonen ville bara åka igen.
Efter ca 2,5 timmes väntan fick vi komma in och träffa en sjuksköterska som tog temp (då 37,5.. naturligtvis när man är på akuten, men ändå så skönt) och försökte ta syresättningsprov. Syresättningen gick då inte då Olivia blev svinförbannad och het. Därför valdes det att vänta in doktorn.
Jag och Oliven hoppade upp i sängen och lade oss till rätta.
– Höjer du upp ryggen lite Andy sa jag. (Redan där.. anade jag oro).
Andy gick bakom huvudet på mig och ryckte till i en spak och hela nedre sänghalvan föll i golvet (som tur var fotsidan).
Jag började gapskratta och bad han höja oss igen.
Efter ännu lite väntan kom den gulligaste läkaren in och undersökte Korven. Olivia gillade läkaren och lät henne hållas (kan bero på att hon fick så mycket komplimanger om hur söt och docklik hon är).
Hon kollade öron (ingen favorit), kollade styrka i armarna, syresättning (99 – 100%), kollade hur andningen var – i mage eller bröst. Allt var bra, men hon tyckte även att vi skulle kolla infektionsprover.
Sjuksköterskan kom in och frågade hur allt gick och jag frågade henne hur länge småbarn kan ha hög feber utan att det är farligt.
– Men sa sjuksköterskan – varför frågade du inte henne det?
– Olivia? frågade jag.
– Öh nej, sa sjuksköterskan.. Läkaren som var här.
hehe.. mammahjärtat som då oxå hade lite feber och yrade ganska mycket började återigen att skratta och Andy skakade mest på huvudet och log åt mig.
Sagt och gjort – infektionsprov it was. Labb kom in efter ännu mer väntan (vi var nu uppe i 4 timmar) och skulle sticka i fingret. Jag bad om sockerlösning till hjärtat först och sen kom sticket.
Olivia har som tur är inte ärvt mammahjärtats nålrädsla, så hon gjorde inte mycket väsen av detta utan sög ordentligt på den sockerstinna nappen. Hon var så duktig så mammahjärtat och pappahjärtat svällade över av stolthet.
Efter detta fick vi åka hem och klockan slutade på över 03 när vi stupade i säng och bilbarnstol.
Idag mår korven mycket bättre och har en temp på 37,6, men är väldigt täppt i näsan och har rinniga ögon.
Mammahjärtat är febrig och enormt snuvig, så pappahjärtat kör vab idag.
Det är jag enormt tacksam över och även han tror jag. Han gillar att vara hemma och ta hand om oss, så han lider inte speciellt.
Nu ska jag kolla in Tv4 play och Sveriges mästerkock.
Puss på er