Livet runt 40

Då var det helg igen. Var sjutton tar veckorna vägen egentligen? Nog för att jag tyckte att veckorna gick ganska fort när man jobbade, det var ju liksom mest måndag och torsdag varje vecka, men det är ju inte något emot hur fort de går när man har barn.
Nu vet jag ju inte ens vad det är för dagar. Jag är så dagvill och dement att man glömmer det mesta.
Igår var vi iallafall på roadtrip till min gamla hembygd. Först bar det av till min barndomskompis på lunch och uppdatering av vad som hänt sedan sist vi sågs. Hennes ena barn blev väldigt fascinerad av Olivia. Hon tittade och kände och pratade och petade. Vi frågade henne om hon ville ha en egen bebis, men det ville hon inte – hon ville ha Olivia.
Hmm.. säger denna mamman då..
Sen åkte vi vidare till pappa, dit min syster och faster kom. Pappa köper ju alltid fikabröd när man ska komma dit och av någon outgrundlig anledning tror han att man äter några så kopiösa mängder med fikabröd.
Igår var inget undantag. Denna gång blev det inte 7 sorters kakor och bakelser, utan ”endast” en gigantisk banantårta – varsin!
*harkel* Ja, jag åt upp min.. hmm.. Vägde mig hos pappa och var nu nere på 62 kg!! Endast 2 kg kvar till drömvikt.
My god!!
Det kan inte stämma. De här gigantiska lökarna man välsignats med sedan förlossningen bör ju väga ett par kilo styck plus att man har ju lite mage kvar med ju.
Men är det en lyckovåg så so be it.
Jag blev iallafall skitglad och åt gladeligen upp bananbakelse a´la gigantor.
Idag vaknade Olivia upp med lite svullet öga och gojs i ena ögat. Jag tog febern, men hon var feberfri (37,3).
Får hålla koll hur det ser ut under dagen, kan ju vara att hon bara fått in något katthår eller annat skräp.
Just de.. mindmemory – köpa barntops!! och näsdroppar.
Får vi se om demensen klarar att komma ihåg.