Livet runt 40

Igår när jag kom hem och mötte Olivia i bilen fick jag världens bästa leende av henne. Hon log med hela ansiktet och ögonen glittrade. Det leendet skar i hela mammahjärtat och sen blev det waterworks.
Det går bra för mig att vara ifrån Olivia. Jag saknar inte ihjäl mig, jag ligger inte och gråter om kvällarna. Jag vet ju att hon har det bra med sin pappa och mormor.
Men när jag kommer hem, då grinar jag minsann. Då kommer allt över mig, all saknad och längtan.
Min bebis.
Min kärlek.
Idag ska vi bara mysa hela dagen och Olivia ska få berätta allt hon varit med om.
Puss på er.