När jag var liten älskade jag anslagstavlan. När det var på tv sprang jag dit för att kolla. Jag kunde tillochmed titta i tv-tablån för att se när det var och boka in den tiden.
80-talets reklam.
Jag minns lyckan i mig när vi på fredagen bestämde att vi skulle hyra film. Oftast tre filmer, då fick man hyra en film gratis. Och så den obligatoriska movieboxen, som man hyrde när man inte hade köpt de dyra VHS spelarna.
Jag minns när man satt framför radion och hade rec/play nedtryckt och pause för man lyssnade på trackslistan eller rakt över disc med clabbe. Redo att spela in de senaste hitsen. Och vad arg man blev när Clabbe envisades med att prata sönder hela introt på Richard Marx Right here waiting eller ve och fasa mitt i You’re gonna get it med Trance Dance.
Jag minns när man köpte lösgodis över disk i den lilla kiosken. Ofta av Jan-Åke i Hasselfors lilla gula kiosk. Där stod man på en träpall och lutade hela huvudet innanför den lilla öppningen och pekade med fingrarna vilka godisar man ville ha. Allt lades i en liten vit påse med gulgröna ringar på.
Jag minns Linus på linjen, Charles Nonsens, Godispåsen, Drutten och Gena och Anita och Televinken.
Jag minns glädjen när man köpte sin första LP-skiva med The pinks. Grått silvrigt konvolut och de hade vita byxor och rosa tröjor med bandtrycket på. Jag minns knastret från skivan när man spelade och hur arg man blev när småsyskonen eller storebrorsan kom in och hoppade i rummet så vinylskivan hoppade och det kunde bli repor.
Jag minns hur långa samtal jag kunde ha med mina vänner i telefon fast vi nyss träffats. I den fasta telefon. I min banantelefon. Glödande varm mot mitt öra. Skäll av mamma för att vi fick ofantligt höga telefonräkningar. Hot med att få mynttelefon.
Jag minns resårskärp, krusat hår, tryckartävling, glassen Joker och vår Saab man kunde fälla upp sittplatser ur bagageluckan och verkligen se trafiken som kom bakifrån.
Jag minns hur jag slaviskt körde knipövningar med en ung Susanne Lanefeldt på helgerna.
Min barndom jag minns.
Undrar vad Olivia och Petter kommer minnas från sin. e
När anslagstavlan var reklam
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
ja jädrans, den gula kiosken hade vi hemma med o de e minnen de 🙂