När klockan ringde 05,45 imorse trodde jag inte det var sant.
Bredvid mig låg ingen.
Jag hade inte behövt hämta Petter P under natten.
Jag hade inte ens hört honom. Eller ja sanning med modifikation. Jag hörde honom en gång bestämde mig för att ignorera och sova vidare.
Fungerade ypperligt.
Inte en gång har ungen hostat. Inte en gång har hon snorat sönder sig.
Jag gick tillochmed ned själv och gjorde mig klar och fixade frukost till barnen.
Väckte resten av huset 06,10.
När sjutton hände det senast?
Klagar gör jag då inte.
Tror mig. Jag är glad!
Men hur en förkylning som varit överjävlig och en hosta som varit hemsk, bara kunde försvinna. Det är fan magi.
Hej svejs this is a happy Face
