Herregud vilken härligt underbar dag det varit. 6 timmar utomhus totalt blev det för mig och barnen. Medan Petter sov i vagnen byggde jag och Olivia en mur av stora stenar vid vår häcks avslut.
När han vaknade stack vi till lekparken och gungade och gungade och så gungade vi lite till. Båda ungarna är verkligen gungfanatiker och kan sitta precis hur länge som helst. Gärna högt. Ingen som helst förståelse för att dessa armar blir trötta och att denna mammastjärt kanske skulle vilja sätta sig i ett traktordäck och bli gungad själv.
Nej nej..
Sen gick vi och köpte godis och Petter höll i sin lilla minikexchoklad i över 30 minuter innan han tog sig en tugga. Han höll den i samma grepp genom gungning i bebisgunga och liggandes i kinagunga. Han höll den i samma grepp hela vägen hem och in genom dörren.
Fascinerande.
Väl hemma käkade vi lasagne och dansade till en av mina favoritlåtar ”You can´t hurry love”. Ja inte samtidigt då. Under kvällen har barnen käkat chips och Olivia har vägrat att låta mig plocka ur en sticka ur hennes finger. Eller som hon säger taggen.
Andy har mest varit i vedskjulet hela dagen och jag tippar på att han kommer hålla till där imorgon med.
Nu kikar vi på Gladiatorerna och båda barnen sover. (med reservation för en asförkyld Petter). Det kan därför ändras fort där…
Samtidigt som jag bloggar håller jag på med ett än så länge hemligt projekt. Jag hoppas verkligen det blir av för det kan bli hur kul som helst. Jag och en tjej har smygstartat på instagram än så länge, men jag hoppas det kan gå i lås det jag har i faggorna för er läsare..
men men.. that is it.
Vår dag – vårdag.
Men här blir det inga chips och inget lördagsgodis. Jag har satt mig själv på no sugar! Det känns skitbra. Först och främst fram till Rhodos. Där gör vi ett uppehåll och sen kanske jag kör igen. Jag bestämmer inget.
Hej hopp lördagskropp.
