Jag tycker det är svårt att vara konsekvent när det gäller barnen många gånger.
De får ju t.ex. Inte hoppa i extrasängen såklart. Vi säger till dem och lyfter ned.
Går därifrån. Efter en liten stund hör vi dem igen. Skrattar, liksom kvider av skratt tillsammans, kvittrar.
Vet vad de gör.
Smyger tillbaka och mycket riktigt.
Där står de i all sin prakt och bara tokhoppar och buset och glädjen bara lyser i ögonen på dem.
Just i det läget har jag så svårt att gå in och säga till dem att gå ned. Ta bort det roliga de har tillsammans.
Men de kan ju slå sig. Det är ju mest därför man inte vill att de ska hoppa.
För fjädrarna får inte arbeta i den sängen annars, så det är ju all gympa den får.
Skämt åsido
Likaså har jag emellanåt svårt att säga nej till att äta middag i soffan framför tvn. Tänker att det inte händer så ofta och huvudsaken är att hon äter.
Att maten stoppas i mun.
Hur är det med er? Har ni svårt att vara konsekventa?
Jag kan ha svårt ibland med Benjamin. Men jag tänker att man får välja sina strider helt enkelt. Man kan inte säga till om allt för då får man tjata en hel dag. Men det finns självklart grejer barn ska lära sig, typ att man inte ska hoppa på köksbordet 🙂