Livet runt 40

Att Andy skulle behöva åka in akut idag med sin huvudvärk, var ju inget vi räknade med. Dock var det nog välbehövligt, då han knappt kunde stå på benen av smärta.
Men nu känns det som om vi varit på akuten lite för mycket på en vecka och den enda som inte varit där är jag. Jag har varit på vårdcentralen och jag hoppas det räknas som grej, så inte jag hamnar där inom en snar framtid.
Kvällen här blev snurrig. Jag stissig, sprang omkring mest och var yr av orolighet och nervositet. Barnen som sprang och frågade var pappa var och om han skulle ta spruta.
Nattning som tog hundra år att genomföra, inte med Olivia, men med en sprallig brallis vid namn Petter. Han pratade i nattmössan och yrade och kastade ut snutte från spjälsäng och blev ledsen när han upptäckte att den inte var i närheten. I cirka 40 minuter.
Nu sitter jag och mår illa i soffan och väntar på att Andy ska ringa med provsvar och en diagnos.