Jag kan villigt erkänna att jag inte minns mitt första plus med Andy. Plusset som några veckor senare blev ett minus. Plusset som inte ville vara kvar. Den gången kände jag på mig att det inte skulle klara sig. Att det skulle bli ett missfall. Jag kan inte förklara hur, men det kändes i hela kroppen att det var något som var fel.
När sedan missfallet var ett faktum kändes det ofattbart. Ohanterligt på något vis. Till smärtan hör oxå att 2 av mina närmsta vänner blivit gravida nästan samtidigt som mig och det smärtade mig att vi inte skulle genomgå graviditeten tillsammans.
Jag sörjde ganska länge mitt missfall tills en dag jag satt i soffan och kände att jag inte längre var ensam. Jag ”kände” mitt framtida barn sitta bredvid mig och jag hörde en röst säga ”Jag kommer snart”.
Jag fick en enorm lättnadskänsla i kroppen och blev totalt avslappnad. Jag var inte längre orolig att vi inte skulle bli gravida utan jag visste att min bebis var på väg.
Nästa månad fick jag en liten blödning, jag skrev på min blogg ”att här blev inga barn gjorda” och gick vidare. Blödningen upphörde efter 1-2 dagar och jag började ana ugglor i mossen. Spermier i ägget.
En dag när jag och några tjejkompisar var på stan blev jag ofantligt torr i munnen. Jag var konstant törstig. Händer heller aldrig. Tanken slog mig att jag kunde vara gravid. Att just törsten var mitt gravidtecken.
Jag gick hem och kissade på en sticka. Ett svagt plus kom fram… Jag fattade ingenting. Jag tog stickan och gömde den i sovrummet och gick ut till Andy. Irrade. Stirrade. Gick tillbaka in i sovrummet. Fortfarande plus. Va? Gravid? Jag?
Jag sade inget till Andy på säkert tio minuter, men när jag sedan gick ut i köket och sa ” Jag tror jag är gravid” tappade han hakan.
Vaddå tror? nästan skrek han. Testade du med en sån där billig sticka? Vi åker och köper de dyraste nu. Två stycken!
Sagt och gjort. Två stirriga människor stack till Apoteket nere i stan och köpte de dyraste stickorna.
Kissade hemma på en dyr sticka. Gravid 1-2 veckor stod det.
Då ringer det på dörren. Min vän och granne Fröken Källgren kom.
– Heej… stirrade jag. Jag har kissat sa jag i nästa sekund. Jag är gravid… och där är pappan, sa jag och pekade på Andy. Vi var överlyckliga och hon steg in i världens lyckorus. Helt störd känsla måste det ha varit.
Hon var därför den första som fick reda på det. haha.. ingen familj här inte.
Sen var det bara att ta kort på stickan och skicka iväg sms till alla i hela telefonboken kändes det som. Folk ringde o ömsom grät ömsom skratta och var så glada. Jag fattade mest ingenting.
Skulle vi få en bebis? Skulle vi klara av det? Vill vi det här? Tankarna bara fluddrade iväg.
I vecka 7-8 fick jag ett ultraljud på kvinnokliniken för jag fick en liten blödning igen och för att jag var nervös att bebis skulle dö. Men det pockade ett litet hjärta där inne. Jag fick se min lilla ärta för första gången.
Urhäftig känsla.
Och den här gången gick det bra.
Kommer ni ihåg ert första plus?
Kommentarer
Lämna ett svar
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
Vilken härlig historia om andra plusset! Jag har faktiskt bara plussat en gång, det tog ett år men när jag väl blev gravid höll det hela vägen. Nästan otroligt egentligen, det är ju så vanligt att få tidiga missfall! Men jag hade tur… Jag minns plusset jätteväl, jag hade köpt stickan dagen innan och när jag gick upp för att kissa kl 6 på söndagsmorgonen kunde jag inte hålla mig utan kissade på stickan. Gick in till S och sa ”Vi ska bli föräldrar!” Det var ju det jag sa, svarade han, för han hade sagt det kvällen innan… 🙂
Ang babysim så är det ju inte försent bara för att det redan har börjat, anmäl dig till nästa omgång bara! Det är aldrig försent att börja säger de!
Kram!
ha ha ha, kommer aldrig att glömma =)
Snacka om att kliva in i total lycka!
Å kattinstruktionerna jag fick…Torstens mat finns på hissen…
Gud vilken mysig historia ni har!! Jag visste direkt att jag vara gravid när min mens inte kom… Fast jag väntade ändå tills måndagen, två dagar senare att jag är nog hundra procent säker på att jag är gravid.
Vi köpte en sticka och det visade sig att jag var i vecka 3-5 🙂 Sådan härlig känsla!!
Jag hoppas nu på en bebis till SNART!!
Kram
Jag minns alla mina tre plus. Första var på sommaren, vi hade börjat försöka månaden innan, så testade samma dag som mensen var beräknad. Andra var på julafton. Var en underbar julklapp. Tyvärr gick ingen av de första bra. När jag plussade med Lin var vi barnvakter åt en kompis barn. Jag tog testet som jag köpt på dagen, och såg ett svagt plus. Kunde dock inte glädjas över plusset i början. Fick oxå blödning tidigt, vecka 8, och fick se ett hjärta ticka. Och nu sitter hon här och leker 🙂