Det slog emot mig med skaplig kraft igår. Det har varit lugnt på den fronten ett tag, men igår blev jag nedstämd. Ledsen. Funderade över livet. Hur snabbt det kan ta slut. Man vet ju inte alls om man vaknar på morgonen. Vad som händer under dagen. När man dör. Hur man dör. När man ser sina närmsta för sista gången.
Jag vet att det har att göra med att jag åker till Prag på söndag. Jag ska vara ifrån Olivia i 5 dagar och 4 nätter.
Jag är rädd för att flyga. När man flyger släpper man kontrollen. Man sätter sitt liv i någon annans händer. Förlitar sig. Det är skitläskigt. Särskilt när man är kontrollfreak som jag.
Jag vet även att det har att göra med att min syster ska ut och resa i 3 månader. Klart man är nervös. Hon är ju verkligen på andra sidan jordklotet.
Sen vet jag att det har att göra med att det är många som går bort. Varje dag. Alltså i olyckor, mord och andra katastrofer. Det är läskigt. Jag lusläser Aftonbladet och Expressen. Fasas över att 15åringar kört ihjäl sig under tävlingar, mord har begåtts, bilolyckor har skett.
Det skrämmer mig.
Jag tänker oxå mycket på att man inte har någon aning om vad som försiggår i ens kropp. Har man cancer? Är det några celler som får för sig att dela sig just nu? Kan min kroppspulsåder spricka? För det kan den.. när som helst. Man vet inte om man har det problemet.
Jag vet att jag har problem. Jag måste lära mig slappna av. Leva i nuet. Men fan ibland går det inte. Jag snöar in mig. Jag är rädd för att dö. Rädd för att dö ifrån mitt hjärta. Olivia. Rädd att något ska hända. Mig. Henne. Andra.
Hur gör man?
Hur lever man i nuet? Hur får man bort onda tankar?
Att leva med katastroftankar del 6
Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.