Livet runt 40

När barnen föds, föds samtidigt föräldraoron. Oron som ständigt är med. Oron för allt. T.ex. sjukdomar, blåmärken, mobbing och matvägran.
Lika stor glädje som kommer när ens barn äter – lika stor oro kommer det när barnen börjar äta dåligt. Det kan bero på sjukdomar och trotsålder eller bara matvägran.
Oavsett vad det är så blir man som förälder orolig.
Det spelar ingen roll hur många gånger man får höra frasen Barn äter när de blir hungriga. Så länge de får i sig vatten så klarar de sig. Eller Inget barn svälter i Sverige.
URK
Jag tycker det är skitjobbigt när barnen inte vill äta. Nu under sjukdomsperioden har det ju varit noll och ingenting på båda barnen och fastän jag vet att det beror på att de är sjuka, så vill jag truga och böna. Be och tjata typ hela dagarna.
Vatten dricker de i mängder, så jättebra.. Men det här med matrutiner det får ju backa tusen meter för att göra rum åt skåpätandet och godis mitt i veckan.
Det är tufft att stå bredvid som förälder när ens barn bara skakar på huvudet åt allt man ger. Man vill nästan köra maten i en mixer och spruta ner det med spruta ned i halsen, så man vet att de får i sig näring. För av näring blir man frisk. Det har man lärt sig. Inte bara vatten.
Det spelar ingen roll hur många som säger att allt är så normalt. Att det har varit så i alla tider. För alla barn.
För det är jobbigt. Skulle man säga något annat skulle man ju ljuga.
Oavsett i hur många tusentals år det har varit så.