Att stå vid busshållplatsen tio minuter innan avgång var inget jag hade räknat med.
Första dagen med att lämna båda barnen på dagis. Ensam. Likt en general bossade jag fram matintag och klädpådrag. Dock försökte Petter bossa några gånger och gjorde ett par klädavdrag själv, men vi hamnade på rätt köl till slut.
Kom på att vagnen är på dagis, så Petter fick åka pulka till dagis. Olivia ville gå.
Under pulkaturen försökte Petter återigen sig på klädavdrag och slängde vantarna, vilket jag upptäckte 100 m senare.
Pust.
Väl framme gick avlämning hur smärtfritt som helst. Petter skrattade hela tiden (i 2dagar har han varit ledsen vid lämning), så det märks att vi gjorde rätt val när vi tog samma avdelning på dem.
Så med snabba vinterskorsteg slängde jag av pulkan hemma och gick till bussen och här står jag nu. Redo och kall.
Petter försökte förresten även bossa inatt, när jag och Andy hade bestämt oss för att knoppa tidigt ( ja ni vet innan elva helst, men det slutar med ca halv tolv ungefär) när då Petter börjar gallskrika och vara ledsen. Det slutade med att jag hade Petter med mig ned i soffan skrikandes och gnällandes.
Gaaah!
Somnade nog i extrarummet vid halv två.
Gud vad härligt det är med småbarn. Särskilt när man inte alls förstår vad de vill.
Att jag igår handlade blöjor som om jag hade två blöjbarn, det kan jag inte ens förklara.
Mendez där lär ju räcka ett par månader nu när han går på dagis.
Jävlar vad kallt det börjar bli.
Får nästan sega imorgon.
Ha en bra dag.
Kram
