Vid tio tiden pratade jag med Andy och fick höra att Olivia var enormt svullen i halsen. Det var som en stor böld.
Panik utbröt i min hjärna då min fasa är att det ska svullna igen i halsen totalt så det inte går att andas.
Jag vet inte hur fort jag fick på mig skorna och satt i bilen, men vips var jag hemma.
Och vips var jag på barnakuten med Olivia.
Vi fick snabb hjälp och Olivia var jätteduktig. Hon lät tre olika läkare titta i halsen och ta prover och hon fick bara lite kväljningsreflex.
De berättade iallafall att svullnaden var symmetrisk och det visade inget tecken på böld.
Så kraftig halsfluss har hon lilla gumman.
Men så skönt det känns att det inte var böld. Då hade de varit tvungna att skära hål på den och herregud vad jag hade fått stålsätta mig för det.
Så nu ska vi ta Dalacin i tio dagar och smakar ju inte godis.
Vi kommer få kämpa tre ggr om dagen. Men det är det värt.
