Livet runt 40

Morgonen började klockan 4 här, då Petter vaknade och vägrade somna om.
Synd att man inte blev lika glad som Petter när vi var tvungna att vara vakna.
Vi var iallafall klara innan 7 och drog iväg med overaller och barnvagn. Petter var så påpälsad där han satt så han åkte ur vagnen och gjorde en faceplant rätt ned i den djupa snön.
Bra start på första dagen som ensamkörare på dagis.
Det blev skrik hela vägen dit i bilen, men väl inne på dagis blev han lycklig och sprang in, vinkade med bakvänd hand och sen såg jag hans stjärt springa iväg mot nya uppfinningar och mål.
Själv åkte jag till jobbet med lite vånda och dåligt samvete i matlådan.
Jag har inte ringt dagis (Petter) en enda gång utan har bara kollat mobilen ett par gånger i timmen. (Så den var påslagen typ).
Kvart i fyra fixade jag inte smärtan i hjärtat längre utan drog för att hämta honom.
När jag svängde upp mot dagiset gjorde mitt leende ont i ansiktet och jag sprang genom snön för att hinna dit lite fortare.
Där inne satt Petter med rödmosiga kinder och lekte och sken väl inte upp som solen i Karlstad när jag kom, men ville visa alla leksaker ändå.
Stannade inte kvar länge för småsnack utan vi drog hemåt.
Fick iallafall informationen om att allt gått bra. Ätit med haklapp (han tror att han kvävs hemma med den) och somnat nästan innan de la honom i vagnen. Sov 1,5 timme kanske mer och var hur nöjd som helst.
Lilla gubben.. han växer upp så fort.
Första dagen var helt enkelt värst för mig.