Livet runt 40

Det är mysigt att få vara med i dagisvärlden (japp, säger fortfarande dagis trots att det heter förskolan). Det är ännu mysigare att ha Olivia på samma avdelning och få se henne interagera med andra barn. Se vilka hon leker med och vad hon har för sig på dagarna.
Dock har det blivit som jag befarade, att hon är väldigt mammig när jag är där. Väl utomhus idag ville hon inte leka alls med några barn utan bara stå vid mig. Om jag gick efter en blind Petter (som oftast gick med en nedhasad mössa över ögonen och armarna rätt fram som en zombie) lade hon sig demonstrativt ned på backen och var sur. Eller jättesur som hon sa att hon var.
Vägrade resa på sig om hon inte fick bli buren, men även denna mamma är envis, så jag vägrade.
En annan har ju liksom inte fleecefodrade regnkläder som skydd för sandiga och blöta regnkläder och stövlar.
Så jag vann till slut.
Väl inne igen var hon lika sprudlande glad som oftast. Hon tyckte det var jättekul att jag var med och sken som en sol när vi satt och sjöng tillsammans innan maten.
Hon visade även sin storasyster sida och skyddade Petter när han skulle klättra upp för rutschkanan som är i ena rummet och två barn försökte tränga sig före. ”Akta. Petter är där” sa skyddande Olivia.
Goa ungen.
Det är inte ofta man är med i dagisvärlden. Man hämtar och lämnar och så är det inget mer förutom vid öppet hus och luciafirande.
Så det är jättekul och jag är glad att vi valde att ha dem på samma avdelning så man kan umgås och se Olivia i hennes miljö.
Idag gick vi hem 1330, så Petter skulle få sova en stund innan kvällen.
Våga vägra vaken natt!
Imorgon kör vi igen och då blir det att söva i vagn för Petter.